Rätten att vidta stridsåtgärder utgör en essentiell del av arbetsmarknadens parters möjligheter att kämpa för sin sak. Genom hot om stridsåtgärder, och i vissa fall med hjälp av sådana åtgärder, kan motparten ofta förmås att acceptera angriparens krav. Den förhärskande filosofin på den europeiska kontinenten är att lagstiftaren bör ha en aktiv roll avseende arbetsmarknadens reglering. Sverige har valt en något annorlunda väg med innebörd att arbetsmarknadens parter, till stor del, ålagts bördan att utforma en ändamålsenlig arbetsmarknad. Mot bakgrund av detta, samt att vidtagandet av stridsåtgärder utgör en väsentlig del av parternas möjligheter att få gehör för sina önskemål om arbetsmarknadens utveckling, kan det hävdas att rätten att vidta stridsåtgärder intar en särdeles viktig position i svenska samman­hang. Det är ur denna kontext som uppsatsen tar sitt avstamp.   Trots att proportionalitetsprincipen blivit en naturlig del av svensk rätt inom diverse rättsområden har principen hitintills inte applicerats inom arbetsrätten. För stridsåtgärders del innebär det att dessa inte utsätts för proportionalitetskrav. I upp­satsen tas inte ställning till lämpligheten i detta utan uppsatsen begränsas istället till att utreda hur en sådan princip bör utformas, med utgångspunkt i de problem som med högst frekvens anförts i debatten avseende införande av proportionalitets­princip vid fackliga stridsåtgärder. Utredningen fokuseras i synnerhet till vilka intressen som bör styra bedömningen samt vilket tillämpningsområde som principen bör ges. Utredning, analys och diskussion sker i nära anslutning till det mest omdiskuterade förslaget på proportionalitetsprincip vid fackliga strids­åtgärder: lönebildningsutredningens förslag i SOU 1998:141. I slutändan presenteras ett förslag vari principen består av avvägningar mellan en stridsåtgärds syfte, medel (omfattning) och skadeverkningar. Vidare föreslås principen vara tillämplig på samtliga stridsåtgärder.

<p>Den svenska kollektiva arbetsrätten bygger på ett system där löner och allmänna anställningsvillkor regleras gemensamt av arbetsmarknadens organisationer genom kollektivavtal. Föreningsrätten är en rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra och verka för en sådan organisation. Genom MBL ges organisationerna rätt att förhandla i olika typer av situationer. Intressetvister, eller avtalsförhandlingar, avser en situation där arbetsgivar- eller arbetstagarsidan antingen vill få till stånd ett kollektivavtal eller då ett avtal ska förnyas och eventuellt förändras då avtalstiden löpt ut. Som påtryckningsmedel i intressetvister, alltså då ett kollektivavtalslöst tillstånd råder, kan parterna använda sig av stridsåtgärder. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är grundlagsfäst genom regeringsformen och kan endast inskränkas genom lag eller avtal. De viktigaste inskränkningarna i denna rätt är fredspliktsreglerna i 41-45 § § MBL.</p><p>Enligt svensk rätt gäller inte fredspliktsreglerna vid arbetsförhållanden med svag anknytning till den svenska arbetsmarknaden. Detta framgår av lex Britannia. Lex Britannia innebär att ett kollektivavtal som är ogiltigt enligt utländsk rätt på grund av att det tillkommit efter en stridsåtgärd är giltigt i Sverige om stridsåtgärden är giltig. Ett svenskt kollektivavtal kan undantränga ett utländskt kollektivavtal i de delar avtalen är oförenliga med varandra. Lex Britannias förenlighet med EG-rätten ifrågasätts i samband med artikel 12 EG gällande diskriminering och den fria tjänsterörligheten i artikel 49 EG. Syftet med lex Britannia är att förhindra social dumpning vilket dessutom är ett allmänintresse som EG-rätten accepterar vad gäller inskränkningar i tjänstefriheten under förutsättning att det finns tvingande och objektiva skäl för det.</p><p>Utstationeringsdirektivet består av tvingande regler för minimiskydd gällande arbetsoch anställningsvillkor som ska tillämpas i värdlandet, inklusive regler om minimilön. Syftet med direktivet är bland annat att förhindra social dumpning och garantera de utstationerade arbetstagarnas rättigheter. Trots detta innehåller den svenska utstationeringslagen ingen bestämmelse gällande minimilöner. I förarbetena kommer man till slutsatsen att lex Britannias bestämmelser är tillräckliga för att förhindra social dumpning i Sverige.</p><p>Arbetsdomstolen beslutade i AD 2005 nr 49 att man ska inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. Fallet gäller huruvida fackliga stridsåtgärder, som vidtagits i syfte att förmå ett utstationerat företag i Sverige som bedriver byggverksamhet att tillämpa det svenska byggnadsavtalet, kan anses strida mot artiklarna 12 och 49 EG samt mot utstationeringsdirektivet. Detta gäller särskilt lex Britannia som gör att stridsåtgärderna inte är otillåtna då denna nationella regel endast är tillämplig på arbetsförhållanden som medbestämmandelagen inte är direkt tillämplig på.</p> / <p>The Swedish legislation concerning collective labour law is based on a system where wages and general employment conditions are regulated by the parties on the labour market through collective agreements. Right of association is a right for employers and workers to belong and work for such an organization. Such organizations are given the right to negotiate in different situations through MBL. Interest disputes, or collective bargaining, refers to a situation where the organization of employers or the organization of workers want to reach a collective agreement, or to renew or change an agreement when the term of agreement has expired. The parties are entitled to take collective offensive actions in situations where no agreement exists. The right to take collective offensive actions is a constitutional right according to the Swedish constitution and can only be restricted through legislation or agreements. The most important restrictions are the non-strike agreement rules in 41-45 § § MBL.</p><p>According to the rules of lex Britannia in Swedish law, the non-strike agreement rules are not applicable in working conditions with a weak connection to the Swedish labour market. Furthermore, a collective agreement which is invalid according to foreign law due to a collective offensive action is valid in Sweden if the collective offensive action is valid in Sweden. Also, a Swedish collective agreement is able to push a foreign collective agreement aside concerning incompatible parts. The compatibility of lex Britannia and EC-law has been questioned in relation to article 12 EC concerning discrimination and the freedom to provide services in article 49 EC. Lex Britannia’s purpose is to prevent social dumping which is an acceptable restriction of the freedom to provide services.</p><p>The directive concerning posting of workers consists of mandatory rules for minimum protection regarding applicable employment conditions which will be applied in the host state, including rules of minimum wage. One of the purposes of the directive is to prevent social dumping and to safeguard the workers right. Utstationeringslagen does not include any minimum wage rule. According to the preparatory act, the lex Britannia rules are regarded as sufficient means to prevent social dumping in Sweden.</p><p>The Labour Market Court decided to ask for a preliminary ruling in case AD 2005 no 49. The case concerned whether collective offensive actions, which had been taken in order to force a posted company in Sweden to apply the Swedish collective agreement in the construction trade, is in breach of article 12 EC and article 49 EC and the directive concerning posting of workers. The case concern the lex Britannia rules in particular since they make the collective offensive actions allowed in situations where MBL is not applicable.</p>

Den svenska kollektiva arbetsrätten bygger på ett system där löner och allmänna anställningsvillkor regleras gemensamt av arbetsmarknadens organisationer genom kollektivavtal. Föreningsrätten är en rätt för arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra och verka för en sådan organisation. Genom MBL ges organisationerna rätt att förhandla i olika typer av situationer. Intressetvister, eller avtalsförhandlingar, avser en situation där arbetsgivar- eller arbetstagarsidan antingen vill få till stånd ett kollektivavtal eller då ett avtal ska förnyas och eventuellt förändras då avtalstiden löpt ut. Som påtryckningsmedel i intressetvister, alltså då ett kollektivavtalslöst tillstånd råder, kan parterna använda sig av stridsåtgärder. Rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är grundlagsfäst genom regeringsformen och kan endast inskränkas genom lag eller avtal. De viktigaste inskränkningarna i denna rätt är fredspliktsreglerna i 41-45 § § MBL. Enligt svensk rätt gäller inte fredspliktsreglerna vid arbetsförhållanden med svag anknytning till den svenska arbetsmarknaden. Detta framgår av lex Britannia. Lex Britannia innebär att ett kollektivavtal som är ogiltigt enligt utländsk rätt på grund av att det tillkommit efter en stridsåtgärd är giltigt i Sverige om stridsåtgärden är giltig. Ett svenskt kollektivavtal kan undantränga ett utländskt kollektivavtal i de delar avtalen är oförenliga med varandra. Lex Britannias förenlighet med EG-rätten ifrågasätts i samband med artikel 12 EG gällande diskriminering och den fria tjänsterörligheten i artikel 49 EG. Syftet med lex Britannia är att förhindra social dumpning vilket dessutom är ett allmänintresse som EG-rätten accepterar vad gäller inskränkningar i tjänstefriheten under förutsättning att det finns tvingande och objektiva skäl för det. Utstationeringsdirektivet består av tvingande regler för minimiskydd gällande arbetsoch anställningsvillkor som ska tillämpas i värdlandet, inklusive regler om minimilön. Syftet med direktivet är bland annat att förhindra social dumpning och garantera de utstationerade arbetstagarnas rättigheter. Trots detta innehåller den svenska utstationeringslagen ingen bestämmelse gällande minimilöner. I förarbetena kommer man till slutsatsen att lex Britannias bestämmelser är tillräckliga för att förhindra social dumpning i Sverige. Arbetsdomstolen beslutade i AD 2005 nr 49 att man ska inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen. Fallet gäller huruvida fackliga stridsåtgärder, som vidtagits i syfte att förmå ett utstationerat företag i Sverige som bedriver byggverksamhet att tillämpa det svenska byggnadsavtalet, kan anses strida mot artiklarna 12 och 49 EG samt mot utstationeringsdirektivet. Detta gäller särskilt lex Britannia som gör att stridsåtgärderna inte är otillåtna då denna nationella regel endast är tillämplig på arbetsförhållanden som medbestämmandelagen inte är direkt tillämplig på. / The Swedish legislation concerning collective labour law is based on a system where wages and general employment conditions are regulated by the parties on the labour market through collective agreements. Right of association is a right for employers and workers to belong and work for such an organization. Such organizations are given the right to negotiate in different situations through MBL. Interest disputes, or collective bargaining, refers to a situation where the organization of employers or the organization of workers want to reach a collective agreement, or to renew or change an agreement when the term of agreement has expired. The parties are entitled to take collective offensive actions in situations where no agreement exists. The right to take collective offensive actions is a constitutional right according to the Swedish constitution and can only be restricted through legislation or agreements. The most important restrictions are the non-strike agreement rules in 41-45 § § MBL. According to the rules of lex Britannia in Swedish law, the non-strike agreement rules are not applicable in working conditions with a weak connection to the Swedish labour market. Furthermore, a collective agreement which is invalid according to foreign law due to a collective offensive action is valid in Sweden if the collective offensive action is valid in Sweden. Also, a Swedish collective agreement is able to push a foreign collective agreement aside concerning incompatible parts. The compatibility of lex Britannia and EC-law has been questioned in relation to article 12 EC concerning discrimination and the freedom to provide services in article 49 EC. Lex Britannia’s purpose is to prevent social dumping which is an acceptable restriction of the freedom to provide services. The directive concerning posting of workers consists of mandatory rules for minimum protection regarding applicable employment conditions which will be applied in the host state, including rules of minimum wage. One of the purposes of the directive is to prevent social dumping and to safeguard the workers right. Utstationeringslagen does not include any minimum wage rule. According to the preparatory act, the lex Britannia rules are regarded as sufficient means to prevent social dumping in Sweden. The Labour Market Court decided to ask for a preliminary ruling in case AD 2005 no 49. The case concerned whether collective offensive actions, which had been taken in order to force a posted company in Sweden to apply the Swedish collective agreement in the construction trade, is in breach of article 12 EC and article 49 EC and the directive concerning posting of workers. The case concern the lex Britannia rules in particular since they make the collective offensive actions allowed in situations where MBL is not applicable.