Surrogatarrangemang väcker många känslor hos individer och det är en pågående debatt huruvida det ska legaliseras eller inte. I ett nytt avgörande från Högsta domstolen, NJA 2019 s. 504, erkänner domstolen ett utländskt avgörande beträffade moderskap inom surrogatarrangemang. Detta är något som än mer startat den pågående debatten. Det intressanta i målet är att domstolen väger principen om barnets bästa mot det etiska motståndet mot surrogatarrangemang som finns i svensk rätt. Trots det etiska motståndet mot surrogatarrangemang erkände domstolen den tilltänka modern som rättslig mor till barnet. Domstolen framförde att principen om barnets bästa och barnets rätt till privat-och familjeliv vägde tyngre än den negativa inställningen till surrogatarrangemang. Dock ansåg inte rätten att domen borde vara vägledande eftersom beslutet grundar sig i omständigheter i det enskilda fallet. Domen har nu väckt frågan huruvida det bör införas en moderskapspresumtion likt faderskapspresumtionen, detta för att uppnå likheter i fastställandet av föräldraskap oavsett kön. Fastställandet av föräldraskap som sker idag är inte jämställt och uppnår inte de krav på likhet mellan könen. Surrogatarrangemang innebär att en kvinna föder ett barn för en annan persons räkning. Det är inte möjligt att åstadkomma surrogatarrangemang inom svensk hälso-sjukvård men det är inte heller uttryckligt förbjudet. I Sverige grundar sig den oskrivna moderskapspresumtionen på att den födande modern är rättslig mor till barnet. Detta blir problematiskt när par väljer surrogatarrangemang för att få barn då det skulle innebära att surrogatmodern blir rättslig mor enligt svensk rätt. Uppsatsen har utgått från tre frågeställningar som sedan besvarats i det sista kapitlet. Sammanfattningsvis kan sägas att området är i behov av utredning och reglering. Det är inte hållbart att i längden lämna frågan gällande erkännande av utländska domar beträffande moderskap inom surrogatarrangemang till rättstillämparen. Att erkänna sådana avgöranden bör anses förenligt med principen om barnets bästa och rätten till privat-och familjeliv. / Surrogacy arrangements are a topic of an ongoing debate that evokes emotions in many individuals. In a new ruling by the Supreme Court, NJA 2019 s. 504, the Court recognizes a foreign ruling regarding maternity in surrogacy arrangements. This is something that has contributed to the ongoing debate. The interesting thing about this case is that the Court weighs the principle of the best interest of the child against the ethnical resistance to surrogacy arrangements that can be found in Swedish law. Despite the ethical opposition to surrogacy arrangements, the Court recognized the intended mother as the legal mother of the child. The Court argued that the principle of the child´s best interests and the child´s right to privacy outweighs the negative attitude toward surrogacy arrangements. However, the Court did not consider that the judgment should be indicative as the decision is based on circumstances in the individual case. The judgment has now raised the question of whether a written presumption of maternity should be introduced like the paternity presumption, in order to achieve equality in the determination of parenthood regardless of gender. The determination of parenthood that occurs today is not equal and does not meet the requirements for gender equality. Surrogate arrangements mean that a woman gives birth to a child on behalf of another person. It is not possible to carry out surrogacy arrangements in the Swedish health care system due to an implied prohibition against such arrangements in the Genetic Integrity Act. Even so, private surrogacy arrangements are not prohibited. In Sweden, the unwritten presumption of motherhood is based on the birth mother being the legal mother of the child. This becomes problematic when choosing surrogacy arrangements to have children, because it means that the surrogate is the legal mother of the child in accordance with Swedish law. This essay is based on three questions at issue that are answered in the last chapter. In summary, it can be said that the area needs investigation and regulation. In the long run, it’s not sustainable to leave the question concerning maternity to the legal practitioner. Recognizing foreign decisions regarding maternity in surrogacy arrangements should be considered with the principle of the best interest of the child and the right to privacy.