<p>Syftet med studien var att undersöka fallrelaterad self-efficacy mätt med Falls Efficacy Scale (Swedish version) (FES(S)) samt att beräkna rekommenderade referensvärden för totalpoängen på FES(S) hos friska äldre män och kvinnor indelade i åldersgrupperna 65-75 år samt > 75 år. Vidare syftade studien till att undersöka om det fanns några skillnader i resultatet mellan åldersgrupperna samt mellan män och kvinnor.</p><p>Undersökningsgruppen bestod av totalt 70 individer över 65 års ålder, varav 45 var kvinnor och 25 var män. Testdeltagarna kontaktades via PRO i Uppsala. Även vänner och bekanta till författarna deltog i studien. Testdeltagarnas fallrelaterade self-efficacy undersöktes med hjälp av instrumentet FES(S), där testdeltagarna fick skatta hur säkra de känner sig på att utföra 13 olika vardagsaktiviteter utan att falla, maximal poäng 130.</p><p>Resultatet visade att det rekommenderade referensvärdet för totalpoängen på FES(S) blev 124 poäng för kvinnor i åldern 65-75 år och 126 poäng för män i samma ålder. För kvinnor > 75 år ålder blev det rekommenderade referensvärdet 118 poäng och för män 105 poäng. Det fanns en statistiskt signifikant skillnad för totalpoängen på FES(S) mellan de två åldersgrupperna, p=0,005. Ingen statistiskt signifikant skillnad kunde påvisas mellan könen, p=0,632. För att få fram mer generaliserbara referensvärden behövs ytterligare studier med ett mer representativt urval och en större undersökningsgrupp.</p>

<p><strong>Objective: </strong>To evaluate the effect of a physiotherapeutic exercise programme for patients with Huntington´s Disease (HD) concerning motor function and disability, balance and fall related self-efficacy, and to investigate the correlation between the seven assessment tools.</p><p><strong>Participants:</strong> Twelve persons with genetically confirmed HD at an early or middle stage of the disease and with a mean age of 52 (16) years.</p><p><strong>Methods:</strong> The intervention comprised physiotherapy (PT) focused on training of transitions, balance and fall-related self efficacy, twice a week for six weeks. Each treatment session lasted for one hour, was individual and took place at an out-patient clinic. Baseline assessments including five clinical tests and two questionnaires were made 6 and 0 weeks prior to the intervention and 0 and 6 weeks after the intervention.</p><p><strong>Outcome measures:</strong> Motor function and disability were measured with the Unified Huntington's disease Rating Scale; the Total Motor Score and the Total Functional Assessment. Static and dynamic balance was measured with the One- leg stance- test, the Timed Up and GO Test, the Figure of Eight-test and the Berg Balance Scale.  Fall-related self-efficacy was measured with the Falls Efficacy Scale.</p><p><strong>Results:</strong> The physiotherapeutic exercise programme demonstrated a significant improvement in balance measured with the Berg Balance Scale (<em>p=.045). </em>The significant correlation coefficients between the different measurements of motor function, disability, balance and fall related self-efficacy ranged from 0.68 to 0.87.</p><p><strong>Conclusions: </strong>The contents of the out-patient clinic physiotherapeutic exercise programme, with a focus on balance and transitions, seemed to have clinical relevance. PT in different kinds of settings should be studied further to get a better knowledge about the effects of PT and physical activity at home, at an out- patient setting or at the hospital for patients with HD.</p><p><strong>Key Words: </strong>Huntington's disease; Physiotherapy; Motor function; Disability; Balance; Fall- related self efficacy.</p>

Syftet med studien var att undersöka fallrelaterad self-efficacy mätt med Falls Efficacy Scale (Swedish version) (FES(S)) samt att beräkna rekommenderade referensvärden för totalpoängen på FES(S) hos friska äldre män och kvinnor indelade i åldersgrupperna 65-75 år samt &gt; 75 år. Vidare syftade studien till att undersöka om det fanns några skillnader i resultatet mellan åldersgrupperna samt mellan män och kvinnor. Undersökningsgruppen bestod av totalt 70 individer över 65 års ålder, varav 45 var kvinnor och 25 var män. Testdeltagarna kontaktades via PRO i Uppsala. Även vänner och bekanta till författarna deltog i studien. Testdeltagarnas fallrelaterade self-efficacy undersöktes med hjälp av instrumentet FES(S), där testdeltagarna fick skatta hur säkra de känner sig på att utföra 13 olika vardagsaktiviteter utan att falla, maximal poäng 130. Resultatet visade att det rekommenderade referensvärdet för totalpoängen på FES(S) blev 124 poäng för kvinnor i åldern 65-75 år och 126 poäng för män i samma ålder. För kvinnor &gt; 75 år ålder blev det rekommenderade referensvärdet 118 poäng och för män 105 poäng. Det fanns en statistiskt signifikant skillnad för totalpoängen på FES(S) mellan de två åldersgrupperna, p=0,005. Ingen statistiskt signifikant skillnad kunde påvisas mellan könen, p=0,632. För att få fram mer generaliserbara referensvärden behövs ytterligare studier med ett mer representativt urval och en större undersökningsgrupp.

Objective: To evaluate the effect of a physiotherapeutic exercise programme for patients with Huntington´s Disease (HD) concerning motor function and disability, balance and fall related self-efficacy, and to investigate the correlation between the seven assessment tools. Participants: Twelve persons with genetically confirmed HD at an early or middle stage of the disease and with a mean age of 52 (16) years. Methods: The intervention comprised physiotherapy (PT) focused on training of transitions, balance and fall-related self efficacy, twice a week for six weeks. Each treatment session lasted for one hour, was individual and took place at an out-patient clinic. Baseline assessments including five clinical tests and two questionnaires were made 6 and 0 weeks prior to the intervention and 0 and 6 weeks after the intervention. Outcome measures: Motor function and disability were measured with the Unified Huntington's disease Rating Scale; the Total Motor Score and the Total Functional Assessment. Static and dynamic balance was measured with the One- leg stance- test, the Timed Up and GO Test, the Figure of Eight-test and the Berg Balance Scale.  Fall-related self-efficacy was measured with the Falls Efficacy Scale. Results: The physiotherapeutic exercise programme demonstrated a significant improvement in balance measured with the Berg Balance Scale (p=.045). The significant correlation coefficients between the different measurements of motor function, disability, balance and fall related self-efficacy ranged from 0.68 to 0.87. Conclusions: The contents of the out-patient clinic physiotherapeutic exercise programme, with a focus on balance and transitions, seemed to have clinical relevance. PT in different kinds of settings should be studied further to get a better knowledge about the effects of PT and physical activity at home, at an out- patient setting or at the hospital for patients with HD. Key Words: Huntington's disease; Physiotherapy; Motor function; Disability; Balance; Fall- related self efficacy.