Bakgrund: När en person drabbas av stroke påverkas även anhöriga. I samband med utskrivning får anhöriga ofta bli vårdare för dem i hemmet. Eftersom de strokedrabbade familjemedlemmarna i olika utsträckning påverkats av stroken behöver de stöttning i det dagliga livet. Anhöriga blir nu vårdare till sin strokedrabbade familjemedlem, vilket medför en förändring i deras liv.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa anhörigas levda erfarenhet av att vårda en strokedrabbad familjemedlem i hemmet i en västerländsk kultur. Antonovskys salutogena modell, känsla av sammanhang utgör en teoretisk referensramen i detta arbete. Metod: En systematisk litteraturstudie med en analysmodell inspirerad av Friberg. Resultat: Analysen resulterade i två teman; förändringar i familjerelationen och förändringar i det egna livet. Relationen blev förändrad och rollerna ändrades när en anhörig blev vårdare för sin strokedrabbade familjemedlem i hemmet. För anhörigvårdaren blev det en ökad arbetsbelastning, ekonomin påverkades och ett större ansvar vilade på denne. Detta ledde för många anhörigvårdare till oro, trots detta var det flera anhörigvårdare som kunde känna glädje och såg positivt på tillvaron. Slutsats: Många anhörigvårdare kunde trots den svåra situationen hitta positiva aspekter. När de blev anhörigvårdare till en strokedrabbad familjemedlem förändrades livet. Det ökade ansvaret ledde till trötthet och utmattning. Förändringar skedde både i egna livet, men även i familjerelationen. Därför var det av vikt att anhöriga gjordes delaktiga i vården och gavs stöd av sjukvården.