Familjehemsplaceringar är en viktig insats i den sociala barnavården. Efterfrågan på familjehem är stor medan svårigheterna att rekrytera nya familjehem ökar. Synen på familjehemsvården har förändrats från att ha varit ett permanent ersättningshem till att bli ett kompletterande hem för barnet. Detta innebär att det placerade barnet skall uppmuntras till att ha kontakt och umgänge med de biologiska föräldrarna och målet är att barnet skall flytta hem. Detta innebär att fosterföräldrarna skall samarbeta med barnets biologiska föräldrar. Syftet med denna studie är att förstå hur fosterföräldrarna upplevde sin roll, och hur de samarbetade med de biologiska föräldrarna och vilken roll socialtjänsten hade i detta samarbete. För att få svar på detta så gjorde vi kvalitativa intervjuer med åtta familjehem. Som teoretisk utgångspunkt har vi valt Goffmans (2006) dramaturgiska perspektiv som belyser samspelet mellan olika aktörer. Fosterföräldrarna upplevde att de hade höga krav på sig själva, socialtjänsten och allmänheten. Resultatet visade att respondenterna hade olika erfarenheter, både positiva och negativa, av samarbetet med de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Fosterföräldrarna påtalade att det många gånger var problematiskt att samarbeta med de biologiska föräldrarna och att socialtjänsten hade stor betydelse för att samarbetet skulle bli bra. Fosterfamiljerna lyfte fram att de upplevde det svårt att få en kontinuerlig kontakt med sina socialsekreterare. / Family home placement plays a contributing roll in social childcare. The demand is great for family homes and the need in finding new homes is ever increasing. The way in which family homecare is looked upon has changed and it is no longer regarded as a permanent replacement home but instead as a complementary home for the child. This means that the child who is placed in a family home must be encouraged to have contact and spend time with the biological parents in the aim that the child will return home. Therefore cooperation is necessary between foster parents and the child's biological parents. The aim of this study is to gain a better understanding of how the foster parents see their roll and how they interact with the biological parents, as well as the cooperation they receive from social services. In order to answer these questions we have implemented qualitative interviews with eight family homes. We chose to use Goffman's dramaturgical perspective as our theoretical basis in order to highlight the interplay between the different actors. Foster parents felt that they had high expectations of themselves, of the social workers and of the general public. The results of this study show that the respondents had different experiences, both positive and negative in regard to cooperation between the biological parents and the social services. Foster parents complained of difficulties working with the biological parents and that the social services played an important roll in making sure that cooperation between both parties was achieved. Foster families revealed that they found it difficult to uphold regular contact with their social secretary.

<p>Familjehemsplaceringar är en viktig insats i den sociala barnavården. Efterfrågan på familjehem är stor medan svårigheterna att rekrytera nya familjehem ökar. Synen på familjehemsvården har förändrats från att ha varit ett permanent ersättningshem till att bli ett kompletterande hem för barnet. Detta innebär att det placerade barnet skall uppmuntras till att ha kontakt och umgänge med de biologiska föräldrarna och målet är att barnet skall flytta hem. Detta innebär att fosterföräldrarna skall samarbeta med barnets biologiska föräldrar. Syftet med denna studie är att förstå hur fosterföräldrarna upplevde sin roll, och hur de samarbetade med de biologiska föräldrarna och vilken roll socialtjänsten hade i detta samarbete. För att få svar på detta så gjorde vi kvalitativa intervjuer med åtta familjehem. Som teoretisk utgångspunkt har vi valt Goffmans (2006) dramaturgiska perspektiv som belyser samspelet mellan olika aktörer. Fosterföräldrarna upplevde att de hade höga krav på sig själva, socialtjänsten och allmänheten. Resultatet visade att respondenterna hade olika erfarenheter, både positiva och negativa, av samarbetet med de biologiska föräldrarna och socialtjänsten. Fosterföräldrarna påtalade att det många gånger var problematiskt att samarbeta med de biologiska föräldrarna och att socialtjänsten hade stor betydelse för att samarbetet skulle bli bra. Fosterfamiljerna lyfte fram att de upplevde det svårt att få en kontinuerlig kontakt med sina socialsekreterare.</p> / <p>Family home placement plays a contributing roll in social childcare. The demand is great for family homes and the need in finding new homes is ever increasing. The way in which family homecare is looked upon has changed and it is no longer regarded as a permanent replacement home but instead as a complementary home for the child. This means that the child who is placed in a family home must be encouraged to have contact and spend time with the biological parents in the aim that the child will return home. Therefore cooperation is necessary between foster parents and the child's biological parents. The aim of this study is to gain a better understanding of how the foster parents see their roll and how they interact with the biological parents, as well as the cooperation they receive from social services. In order to answer these questions we have implemented qualitative interviews with eight family homes. We chose to use Goffman's dramaturgical perspective as our theoretical basis in order to highlight the interplay between the different actors. Foster parents felt that they had high expectations of themselves, of the social workers and of the general public. The results of this study show that the respondents had different experiences, both positive and negative in regard to cooperation between the biological parents and the social services. Foster parents complained of difficulties working with the biological parents and that the social services played an important roll in making sure that cooperation between both parties was achieved. Foster families revealed that they found it difficult to uphold regular contact with their social secretary.</p>