Uppsatsens material består av Farornas väg (1992) och Tidens hjul (1993) av Robert Jordan och Mördarens lärling (1996) av Robin Hobb. Romanerna inleder fantasysviterna Sagan om Drakens återkomst respektive Berättelsen om Fjärrskådarna. Syftet med analysen är att undersöka hur författarna introducerar och framställer element som skapar en illusion av en fantastisk värld. Uppsatsen är i första hand inte didaktiskt orienterad, men bruket av fantasylitteratur i svenskämnet för gymnasieskolan diskuteras också. Metoden är en komparativ motivstudie, där Jordans och Hobbs framställningar ställs mot varandra. Teoretisk utgångspunkt är Mark J. P. Wolfs teoretisering av world-building och närmare bestämt hans utveckling av begreppet invention. Analysen visar att Jordan och Hobb tidigt introducerar och framställer element som skapar illusioner av fantasyvärldar relaterat till seriernas världsstruktur, magiska element och epitet och karaktärsnamn. Författarna introducerar även element som kan relateras till vår värld. Jordans och Hobbs framställningar sker på olika och likartade sätt. Jordan och Hobb liknar bland annat varandra i hur de använder betydelsebärande epitet respektive karaktärsnamn, men skiljer sig åt då Jordan är tydligare än Hobb i framställningen av magiska element.