Studiens syfte är att beskriva och analysera lärares och fältassistenters syn på sina egna och varandras roller och arbetsuppgifter i arbetet med socialt utsatta barn, samt samverkan kring dessa barn. Vi har valt att utgå från två frågeställningar: (1) vilka uppfattningar har yrkesgrupperna gällande arbetet med socialt utsatta barn och vilka likheter och skillnader finns? och (2) vilka uppfattningar har yrkesgrupperna gällande det arbete som kan ske i samverkan och vilka likheter och skillnader finns? För att bringa klarhet i dessa frågor gick vi ut till 10 respondenter, fem från varje yrkesgrupp som fick läsa en vinjett och sedan svara på 7 frågor som gav oss ett datamaterial som vi använde till att besvara dessa frågeställningar. Alla respondenter som vi gått ut till valde att delta i studien, men en respondent lämnade inte svar inom den avsatta tiden. Vi har tagit oss an frågeställningarna genom att koda och kategorisera svaren vilka sedan analyserats med hjälp av den sociala representationsteorin. Dessa svar sattes i kontext med hjälp av bakgrundsinformation som vi inhämtat från ett antal olika källor för att få en större förståelse för vårt problemområde. Inom ramen av denna studie har respondenterna haft möjlighet att ge sin syn både på sitt eget och andras arbete med socialt utsatta barn, samt sin syn på samverkan som ska ske mellan verksamheter när situationen kräver. Denna studie visar att det saknas en organiserad samverkan mellan lärare och fältassistenter. Respondenterna är enhälligt positivt inställda till samverkan i allmänhet, men det finns ingen plattform för samverkan mellan dessa yrkesgrupper. Lärare anser att det är så det bör vara, eftersom de arbetar och samverkar med skolans elevhälsa och i allvarligare fall socialtjänsten. Fältassistenter ger inte uttryck för ett önskat tillstånd för samverkan mellan sig själva och lärare, men konstaterar att det inte förekommer någon organiserad samverkan, och att den samverkan som finns med elevhälsa inte är så omfattande. Slutsatser som kan dras från detta är att det finns möjligheter att samverka inom skolan med socialtjänstens fältassistenter, men att möjligheterna är limiterade i dagsläget. / The aim of this study is to describe and analyze the difference in perspectives between teachers and field workers, in terms of their own and each other’s roles in work respectively, but also in terms of cooperation concerning children in the common arena of schools.We have chosen to assume the following questions: (1) Which perceptions do the occupational groups have regarding work for socially disadvantaged children and what similarities and differences exist? And, (2) which perceptions do the occupational groups have regarding work that can be done in collaboration and what similarities and differences exist? To clarify these issues a total of ten respondents were contacted, five from each professional group, and a total of 9 responses were recieved. The respondents were presented a vignette and asked to answer seven questions associated with it. The main questions of this study were addressed by coding and categorizing the answers gathered, which were later analyzed using the theory of social representations.These answers were put in context using background information we obtained from a number of sources to gain a better understanding of our research problem. Within this study, respondents have had the opportunity to give their views on their own and others' work with socially disadvantaged children, as well as their views on cooperation that takes place between the two occupational groups when it is required. This study concludes that, although respondents are positive regarding cooperation in general, there is no formal platform for cooperation between the two professions. Teachers express that they are satisfied with the established system where they cooperate with the school health services and, in more severe cases, directly with social services. Field workers do not express a desired state of cooperation between themselves and teachers, but note that there is no organized collaboration between the two, and that their interaction with school health services is not extensive. Further conclusions that can be deduced are that there are opportunities for field workers to cooperate with teachers, however these opportunities are organizationally limited.

Syftet med denna studie var att undersöka fältarbetares egna upplevelser av relationsskapande mellan dem och ungdomar på internet och sociala medier. Åtta semistrukturerade kvalitativa intervjuer genomfördes med fältarbetare från socialtjänsten som arbetar med ungdomar på internet och sociala medier. Empiriinsamlingen har bearbetats utifrån hermeneutisk tradition och har därefter analyserats genom teorin symbolisk interaktionism. Resultatet visar att fältarbetare använder sig av informationsspridning, aktiviteter och ett förenklat språk på digitala plattformar som olika tillvägagångssätt för att skapa relationer med ungdomar online. De upplever att förtjänsten med digitalt fältarbete är att relationsskapandet inte enbart är begränsat till fysiska miljöer. Internet möjliggör för anonyma möten och ungdomar kan då berätta om upplevelser som de annars inte vågar tala om. Fältarbetare kan i kommunikationen använda sig av symboler såsom emojis för att ersätta avsaknaden av kroppsspråk, gester, mimik och tonfall. Utmaningar som de upplever i relationsskapandet handlar om negativa aspekter av anonyma möten och emoji-användande samt om lagar som är förknippade till det digitala arbetet. Anonyma möten bidrar även till att fältarbetare inte kan fysiskt ingripa vid oro kring en ungdom då den har möjlighet att maskera sin identitet. De professionella upplever att emojis kan hämma etableringen av relationer med ungdomar om de unga uppfattar verktyget som opassande. Lagar kring fältarbetet online är en betydande utmaning för fältarbetarna eftersom de upplever att de inte kan interagera med ungdomar på de vis som de önskar. Slutligen tyder resultatet på att ansikte-mot-ansikte interaktion har en stor betydelse när fältarbetarna försöker skapa relationer till ungdomar digitalt. Det pekar på att digitala etableringar av relationer mer används som ett komplement till de relationer som skapas i fysiska miljöer. / The purpose of this study was to investigate field workers' own experiences of relationship building between them and young people on the internet and social media. Eight semi-structured qualitative interviews were conducted with social field workers from the social services who work with young people on the internet and social media. The collection of empirics has been processed on the basis of hermeneutic tradition and has subsequently been analyzed through the theory of symbolic interactionism. The results show that social field workers use information dissemination, activities and a simplified language on digital platforms as different approaches to create relationships with young people online. The professional’s experience that the benefit of digital field work is that relationship building is not only limited to physical environments. The Internet enables anonymous meetings and for young people to share experiences that they otherwise do not dare to talk about. Social field workers can in their communication use symbols such as emojis to replace the loss of body language, gestures, facial expressions and tone of voice. Challenges that they experience in relationship building are about negative aspects of anonymous meetings and emoji usage, as well as about the legal context of this platform. Anonymous meetings also contribute to social field workers not being able to physically intervene in the event of concerns about young people as they have the opportunity to mask their identity. The professionals feel that emojis can inhibit the establishment of relationships with young people if the young people perceive the tool as inappropriate. Laws regarding social fieldwork online are a significant challenge for the professionals because they experience that they cannot interact with them in ways they want. Finally, the results suggest that face-to-face interaction is of great importance when field workers try to create relationships with young people on digital platforms. This indicates that digital establishments of relationships are more used as a complement to the relationships that are created in physical environments.

L'Imagerie par Résonance Magnétique (IRM) est une modalité d'imagerie médicale reposant sur l'utilisation de champs électromagnétiques pour acquérir des images tomodensitométriques du corps humain. Bien qu'appartenant à la catégorie des rayonnements non-ionisants (RNI), des effets transitoires peuvent être ressentis par les personnels travaillant à proximité d'une IRM. Ces travailleurs sont dits exposés aux champs électromagnétiques, même si les différents comités d’experts s’accordent pour dire qu’aucun effet d’accumulation de dose ou d’effet à long terme n’a été trouvé. Ces effets à court terme, allant d’un goût métallique au niveau de la bouche à la stimulation nerveuse et à l'échauffement, sont connus et identifiés. Ils peuvent néanmoins provoquer une gêne, voire un danger, pour le travailleur. Ces préoccupations concernent spécifiquement le champ magnétique permanent (de 1,5 T à 7 T) utilisé par l'IRM. Un groupement d'experts mandatés par l'Organisation Mondiale de la Santé (OMS) a ainsi déterminé l'évaluation de l'exposition des travailleurs au champ magnétique statique comme une priorité importante. Les travaux de cette thèse ont permis de répondre à cette demande en définissant et en implémentant un dispositif de mesure autonome et léger permettant la mesure de cette exposition ainsi que la caractérisation des mouvements du travailleur. La justesse de la mesure d'induction magnétique réalisée par le dispositif est garantie par une méthode de correction numérique prenant en compte les défauts de linéarité et d'orthogonalité du capteur. Basée sur les données du capteur, une méthode d'ajustement de la mesure d'induction magnétique a ensuite été définie. Cette méthode permet, à partir d'une mesure réalisée au niveau du torse du travailleur, d'extrapoler la valeur d'induction magnétique au niveau de la tête de celui-ci. Enfin, une validation pratique du dispositif de mesure a été effectuée à travers un suivi de l'exposition des travailleurs IRM de trois centres d'imagerie médicale : imagerie clinique, imagerie interventionnelle et IRM ultra hauts champs (7~T). Des méthodes d'extraction de métriques permettant l'analyse précise et la comparaison de l'exposition des travailleurs au champ magnétique statique ont été proposées. Les travaux présentés dans cette thèse ont ouvert des perspectives intéressantes, permettant de réaliser le suivi à long terme de l'exposition des travailleurs au champ magnétique statique de façon quasi autonome. De plus, une industrialisation des outils et méthodes définis a pu être réalisée et est actuellement en cours de validation / The Magnetic Resonance Imaging (MRI) is a medical imaging modality using electromagnetic fields (EMF) in order to perform human body tomodensitometric images. Even if these fields are Non-Ionizing Radiations (NIR), some transitory effects can be felt by the staff working in the vicinity of the MRI. Such workers are qualified as “exposed” to EMF, even if all expert comities agree to say that no accumulative or long term effects have been identified yet. Short term effects are known and identified, from metallic taste in the mouth, nerve and muscle stimulation, to biologic tissue heating, which can be troublesome or dangerous. The main exposure concern comes from the MRI permanent static magnetic field (ranging from 1.5 T to 7 T). An expert comity, mandated by the World Health Organization (WHO), has therefore defined the evaluation of the exposure of the MRI workers to the static magnetic field as a priority. This was the focus of this PhD thesis. A light and autonomous static magnetic field monitor (called "exposimeter") has been developed. It allows the recording of the three-dimensional magnetic fields as well as workers’ movements. Its magnetic induction measurement accuracy has been ensured by a specific calibration, which takes into account non-linearity and non-orthogonality of the magnetic sensors. Based on exposimeter data, a magnetic induction extrapolation method has then been developed. This method allows the estimation of the EMF exposure at the head with sensors placed on the torso. Finally, a practical validation of the device has been performed in multiple MRI clinical and research centers, included clinical MRIs (1.5 T and 3 T), an interventional MRI (1.5 T) and an ultra-high field MRI (7 T). Metrics have been defined in order to precisely analyze and compare workers exposure. All the works presented in this PhD thesis open new perspectives such as long term static magnetic field exposure follow-up. Moreover, industrial transfer of the device has been performed and is currently being validated