Background: All treatments, especially funded by social means, should be subject to cost-effectiveness studies to ensure that the best possible optimization decision it taken between different treatment options. Within the health care area this is a well-developed area. For odontology in general, and orthodontic treatment in specific, this is an unknown territory and cost-effectiveness studies are rare. Malocclusion can be treated with several different systems. The sales pitch from system providers for braces - such as self-ligated brackets (SLB) promises e.g. shorten treatment duration, shorter chairtime, fewer visits, but the purchase cost of SLB systems is higher. Due to lack of results from unbiased RCT there is no guidelines. It is up to the dentist to use the treatment method/system of their own choice. Purpose: The purpose of this thesis is to estimate the cost-effectiveness of SLB compared to conventional brackets (CB) to determine which of the two systems that should be considered as the preferred choice of treatment in a publicly funded system. Method: Through an incremental cost-effectiveness ratio (ICER) calculate the most costeffective system from a societal perspective which includes all costs. To estimate the health care cost, the Reference price list will be used as baseline for production cost for CB. With the use of secondary resources examine the cost driving components to estimate the production cost of SLB. To estimate the non-health care cost a matrix with downtime from work and travel costs was estimated accounting for travel to disclose the magnitude of these cost. The Outcome of the different treatment alternatives will be measured from different perspectives, such as state specific and general profiles. Treatment duration and foregone education will also be investigated. Conclusions: When all production costs for SLB has been adjusted it shows that the total cost of SLB is slightly cheaper. The reduced number of visits required, less chairtime and shorter treatment period are the positive sides of the higher purchase cost of the SLB. Most of the outcome results are not statistically significant, but there is a tendency, with better average values for SLB. SLB seems to be the cheaper and with more effective outcome though not to the extent the provider promises. The difference of treatment duration is minimal and has no significant advantage. The foregone education for the patient is not possible to quantify in monetary terms but could have significant impact depending on different geographical areas but will small differences between the systems. Hence, in lack of unbiased studies and just focusing on average values, SLB dominates CB and should be the preferred choice of treatment until new long-term studies has been published. / Bakgrund: Alla behandlingar, särskilt de som är offentligt finansierade, borde ha genomgått kostnadseffektivitetsbedömningar för att kunna fatta bästa möjliga beslut. Inom sjukhälsovård är detta ett välutvecklat område. Inom tandvård generellt, men kanske ortodonti i synnerhet, är detta ett outforskat område och kostnadseffektivitetsstudier är sällsynta. Malocklusion kan behandlas med flera olika system. Säljargument från olika tandställningsleverantörer, som t.ex. självligerande brackets (SLB) ger löften om t.ex. kortare behandlingsperiod, kortare tid i tandläkarstolen, färre besök men till en högre inköpskostnad. I brist på resultat från oberoende RCT saknas riktlinjer. Det är upp till den enskilda tandläkaren att välja den behandlingsmetod/system som hen finner bäst. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka kostnadseffektiviteten mellan SLB jämfört med konventionella brackets (CB) för att avgöra vilket av dessa två system borde anses vara föredraget behandlingsalternativ i ett offentligt finansierat system Metod: Med kostnadseffektivitetskvoten (incremental cost-effectiveness ratio, ICER) beräkna det mest kostnadseffektiva systemet från ett samhällsperspektiv som inkluderar alla kostnader. För att uppskatta direkta behandlingskostnaden kommer Referensprislistan att användas som produktionskostnadsbas. Med hjälp av sekundära källor som undersöker de kostnadsdrivande komponenterna, uppskatta produktionskostnaden för SLB. För att mäta de indirekta behandlingskostnaderna skapas en matris för att påvisa kostnaden med ställtid från arbete och resekostnader. Resultatet av de olika behandlingsalternativen kommer att mätas från olika perspektiv, såsom generella hälsoprofiler och tillståndsspecifika. Behandlingsperiod och missad utbildnings kommer också att undersökas. Slutsats: Efter det att produktionskostnaderna har blivit justerade visas att totalkostnaden för SLB är något billigare. Färre antal besök, kortare tid i behandlingsrummet är det positiva sidorna av det högre inköpspriset för SLB. De flesta av resultaten är inte statistiskt signifikanta men det finns en tendens mot bättre effekt med SLB. SLB tycks vara det billigare och mest effektiva systemet om än inte i den utsträckning som säljargumenten hävdar. Skillnaden i behandlingsperiod är minimal och har igen avgörande betydelse. Den missade utbildningen är svårligen kvantifierbar i monetära termer men kan ha en avgörande betydelse beroende på olika geografiska platser men med små skillnader mellan systemen. Följaktligen, i brist på oberoende studier och med ett fokus på medelvärde är SLB det dominerande valet över CB och borde vara det föredragna behandlingsalternativet fram till dess att nya långsiktiga forskningsrön har blivit publicerade.