Ungefär ett barn i varje normalstor skolklass har någon gång under sin uppväxt varit placerade i familjehems- eller institutionsvård och såväl frivilliga- som tvångsplaceringar ökar i Sverige. När barn placeras i samhällsvård ska socialnämnden verka för att möjliggöra återförening mellan barn och föräldrar samt hjälpa föräldrarna att åtgärda de brister som förorsakat placering. Studien syftar till att undersöka hur socialtjänsten kan verka för återföreningar mellan vårdnadshavare och barn som är placerade med frivillighet eller tvång i familjehem på grund av brister i hemmiljön. Halvstrukturerade kvalitativa intervjuer med fem socialsekreterare från fem olika kommuner genomfördes för att besvara syftet. Studien visar att det förekom stora kommunala skillnader i hur och när socialtjänsten verkar för återföreningar. De flesta intervjupersoner önskade att de kunde arbeta mer stöttande för föräldrar vars barn är placerade, men uppgav tiden som hinder för sådana insatser. Studien argumenterar för att socialtjänstens ökade fokus på effektivitet och evidens kan vara en orsak till att föräldrastöd och ett aktivt återföreningsarbete inte prioriteras i den sociala barnavården. I syfte att öka möjligheten till föräldrastöd och återföreningar presenterar studien ett åtgärdsförslag, i form av tillhandahållande av en extern föräldrasekreterare vars uppdrag skulle vara att stötta föräldrar med placerade barn.