Syftet med studien har varit att öka förståelsen för hur barnsamtalet kan fungera som ett pedagogiskt verktyg i fritidshem. Bakgrunden är upplevelsen av att barnsamtalet är alltför ostuderat som ett potentiellt kunskapsområde – i förhållande till den självklara plats den redan har i fritidshemmet. Min begränsning har varit att förstå barnsamtalet som fenomen (en områdesbeskrivning om vad barnsamtalet är) samt varför barnsamtalet vore tillämpbart i fritidshemmet. Det har inneburit en process: barnsamtalet är ett begrepp som i grunden handlar om kommunikation och samtal – men som därvid är villkorat en professionalism. Barnsamtalet har senare förståtts utifrån en fritidshemskontext. Studien har varit kvalitativ. Utifrån intervjuer med fritidspedagoger 1 så har jag gjort en tematisk analys. Dessa forskningsresultat står i förhållande till de fritidspedagogiska 2 uppdragen samt värdegrunden som yttersta förståelseram. Studiens resultat visar att den stora skillnaden mellan samtal och barnsamtal handlar om att barnsamtalet bygger på föreställda eller faktiska skillnader mellan barn/fritidhemsbarn och vuxna/pedagoger. När barnsamtalet är beskrivet som verktyg framträder tre perspektiv: ett verktyg för lärande och utveckling, ett verktyg för relationsskapande samt ett verktyg för att förstå barnet (i olika avseenden). Samtliga verktyg kan (på olika sätt) motiveras av de fritidspedagogiska uppdragen samt värdegrunden. Slutsatsen av studiens samtliga teman är att de kan förstås genom två större diskussioner: egenvärde eller utvecklingsperspektiv. Med egenvärdet avses att barnsamtalet har sitt eget värde eller syfte. Med utvecklingsperspektivet avses däremot att deltagarna i barnsamtalet i första hand kan eller bör bilda sig nya förstålelser och kunskaper (i olika avseenden).