Non-fullerene Acceptors (NFAs) have gathered a great deal of interest for use inorganic photovoltaics (OPVs) due to recent breakthroughs in their power conversion efficiency and other advantages they offer over their Fullerene-based counterparts. In this work, a new promising non-fullerene polymer acceptor, PF5-Y5, have been studied using density functional theory and time-dependent density functional theory; and the effects that oligomer length, geometry relaxation and exchange-correlation interaction has on the exciton binding energies (the difference between optical and fundamental energy gaps) have been investigated. Both the fundamental and optical gaps are significantly affected by the choice of functional (i.e., the description of the exchange-correlation interaction). However, it does not appear to significantly impact obtained exciton binding energies as the effects of the fundamental and optical gaps cancel each other out. Both the fundamental and optical energy gap are shown to slightly reduce as a function of the oligomer length (~0.1 - 0.3 𝑒𝑉 reduction for each repeated monomer). As both gaps are reduced by a similar amount per repeated monomer, they counteract each other and the total effect that oligomer length has on the exciton binding energy is very low. Geometry relaxation and thermal effects showed the largest impact on the fundamental gap and exciton binding energy, with their combined effect resulting in a ~0.5 𝑒𝑉 reduction in binding energy. / Non-Fullerene Acceptorer (NFAs) har rönt stort intresse för användning i organiska solceller (OPVs) på grund av genombrott på senare tid gällande deras effektomvandlingsverkningsgrad och en mängd andra fördelar som de erbjuder jämfört med sina fullerene-baserade motsvarigheter. I det här arbetet har en ny lovande polymer-acceptor, PF5-Y5, studerats med hjälp av täthetsfunktionalteori (DFT) och tidsberoende täthetsfunktionsteori (TD-DFT). Effekterna som oligomerlängd, geometri-avslappning och utbytes-korrelations-interaktion har på exciton-bindningsenergin (skillnaden mellan optiska ochfundamentala energigapen) har även undersökts.  Både erhållna värden för det fundamentala och optiska gapet påverkas avsevärt av valet av funktional (dvs. beskrivningen av utbytes-korrelations-interaktionen). Valet av funktional verkar dock inte nämnvärt påverka erhållna värden för excitonbindningsenergin då effekterna från det fundamentala och optiska gapen till stor del tar ut varandra.  Både det fundamentala och optiska energigapet minskar som en funktion av oligomerlängden (~0.1 - 0.3 𝑒𝑉 minskning för varje upprepad monomer). Eftersom båda energigapen minskar ungefär lika mycket för varje upprepad monomer så motverkar de till stor grad varandra; och den totala effekten som oligomerlängd har på exciton-bindningsenergin förblir låg. Strukturell relaxation (eng: geometry relaxation) och termiska effekter visade sig ha störst påverkan på det fundamentala energigapet och exciton-bindningsenergin, och deras sammanlagda effekt ledde till en ~0,5 𝑒𝑉 reduktion i bindningsenergi.

The phenomenon of financial bubbles is known to have impacted various markets since the seventeenth century. Such bubbles are known to form when the market drastically overvalues the price of an asset, causing its market value to increase hyperbolically, only to suddenly collapse once the untenable perceived future prospects of the asset are realized. Hence, it remains crucial for investors to be able to sell off assets residing within a bubble before they burst and their value is significantly diminished. Thus, portfolio optimization methods capable of accounting for financial bubbles in stock dynamics is a field of great value and interest for market participants. Portfolio optimization with respect to the mean-field is a relatively novel approach to accounting for the bubble-phenomenon. Hence, this paper investigates a previously unattempted method of portfolio optimization, providing a mean-field solution to the mean-variance trade-off problem, as well as providing new definitions of stock dynamics capable of diverting investors from bubbles. / Finansiella bubblor är ett fenomen som har påverkat marknader sedan 1600-talet. Bubblor tenderar att skapas när marknaden kraftigt övervärderar en tillgång vilket orsakar en hyperbolisk tillväxt i marknadspriset. Detta följs av en plötslig kollaps. Därför är det viktigt för investerare att kunna minska sin exponering mot aktier som befinner sig i en bubbla, så att risken för stora plötsliga förluster reduceras. Således är portföljoptimering där aktiedynamiken tar hänsyn till bubblor av högt intresse för marknadsdeltagare. Portföljoptimering med avseende på medelfältet är ett relativt nytt tillvägagångssätt för att behandla bubbelfenomen. Av denna anledning undersöks i detta arbete en hittills oprövad lösningsmetod som möjliggör en medelfältslösning till avvägningen mellan förväntad avkastning och risk. Där-utöver presenteras även ett antal nya modeller för aktier som kan bortleda investerare från bubblor.