Studien ämnar undersöka vad kreativt skapande med generativa metoder innebär för denaudiovisuella kreatören i form av beslutsfattande och process. Studien genomförs i syfteatt få en ökad förståelse inom detta område av kreativt skapande för att belysa vad dettakan ha för potential för framtida audiovisuella kreatörer inom livescenen. Studientillämpar en autoetnografisk enfallstuide som metod för att generera empiri. Underfallstudien producerade informanten generativ grafik i progammet Unity med mål attkunna användas inom den audiovisuella livescenen. Empirin samlades in i form avanteckningar, videomaterial och skärmavbilder från arbetsprocessen. Analysen av deempiriska materialet genom flowteori, komplexitetsteori och andra cybernetiska teorieroch tankar tyder på att skapande med generativa metoder kan ha en potential förminskad prestationsångest. Vidare kan det bidra med faktorer som möjliggör flow underarbetsprocessen. Skapande med generativ grafik verkar skilja sig från en mer traditionellkreativ process genom att vara reflexivt där de genererade verket nästintill blir sin egenentitet som kreatören kommunicerar med genom programmering. Studien visar på attarbetsprocessen med generativ grafik kan upplevas ha en hög inlärningströskel.Utmaningen som detta innebär kan å andra sidan generera en stärkt känsla av ens självt.Författaren föreslår vidare forskning inom detta område då arbetsprocessen medgenerativ grafik är relativt outforskat samt ligger i framkant av den teknologiskautvecklingen. Förslagsvis skulle en flerfallsstudie kunna stärka studiens resultat.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur relationen mellan interaktiv och generativ konst ser ut samt att försöka utreda om de kan förstås samexistera och definieras som ett utpräglat konstnärligt uttryck eller koncept. Detta i och med deras historiska och estetiska sammankoppling trots sina tillsynes paradoxala egenskaper. Generativ konst definieras ofta som konst skapad av ett autonomt system, till exempel ett datorprogram eller en maskin, vilket utifrån vissa givna regler självständigt utformar delar av eller ett fullständigt konstverk. Frånvaron av mänskligt inflytande, vare sig det rör sig om konstnären själv eller åskådare, blir alltså en tongivande avgränsning. Interaktiv konst är å andra sidan, som namnet indikerar, helt beroende av mänskligt handlande och deltagande och åskådaren eller användaren blir avgörande för verkets design och utförande. Undersökningen består i en analys av Peter Beyls konstverk Petri och Ernest verk-serie Shaping Form (and Space) ur vilken en diskussion kring gemensamma och definierande beröringspunkter görs. Undersökningen bekräftar tidigare studier som visar på att hybridformer mellan interaktiv och generativ konst existerar. Dessa innehar klart identifierbara aspekter av båda koncepten. Möjligt definierande och särskiljande element i form av bland annat ett fokus på ömsesidig påverkan eller influens mellan åskådare och generativa system eller människa och maskin identifieras också.