I denna uppsats analyseras realityserierna Rebecca & Fiona samt Danne & Bleckan med syftet att undersöka hur några av de geografiska platser, så som städer, orter och stadsdelar, där dessa serier utspelar sig är representerade. Bägge serierna är gjorda av produktionsbolaget Art89 för SVTs webbkanal SVT-play och sändes mellan 2010 och 2012.De områden som tas upp i analysen är Hornstull, Östermalm, Örebro samt Östberga i Rebecca & Fiona, och Högdalen samt Henriksdalsberget i Danne & Bleckan. Som metod har vi använt en kombination av semiotisk och narrativ analys. Med hjälp av detta har vi tittat på hur serierna konstruerats narratologiskt och vad som konnoteras från det man får se och höra. Detta har gjorts med fokus på de olika områden som serierna i huvudsak utspelar sig i, återkommer till under seriens gång eller får betydelsebärande roll i serien.Uppsatsen utgår från teorier kring genren reality, dess relation med dokumentär film och problematiken kring det sanningsanspråk som finns inom dessa. Vi använder oss även av teorier kring representation, kultur och identitet. Detta för att kunna reflektera kring hur områdens representation bygger på den annorlundahet som finns inom olika kulturer och identiteter.Som jämförelse mot tidigare forskning har vi tittat på rapporten Miljonprogram & Media från 2002 där man har undersökt mediebevakningen kring ett par förorter kring Stockholm sedan 1960-talet. Resultat blev att man har skapat en andrefiering kring människorna och livet i dessa förorter genom att utgå från en normalisering kring “svenskhet”.Resultatet i denna uppsats liknar till viss denna rapport när det kommer till representationen av framförallt Högdalen. Bägge serierna ger en generell bild av att livet för människor är mer avvikande och problematiskt desto längre ifrån de centrala delarna i en större stad man kommer. Serierna skiljer sig åt i att Danne & Bleckan blir mer diskuterande om synen på områdena än vad Rebecca & Fiona är. Den senare utgår nästan uteslutande från huvudkaraktärernas egna åsikter vilket resulterar i att sanningsanspråket som kommer med genren blir den som uttrycks av två subjekt.