Segregation är ett rumsligt begrepp. Utifrån detta handlar denna uppsats om hur segregationen i Södertälje kan appliceras på Geneta. Geneta har av Polismyndigheten fått benämningen som ”ett särskilt utsatt område”. Den tidigare forskningen som gjorts kring segregation är främst baserad på kvantitativa metoder. Jag ämnar i denna uppsats därav, med kvalitativa metoder angripa mitt ämne. Jag har valt en kvalitativt intervjubaserad empiriinsamling med fokus på att undersöka hur boende själva upplever sitt grannskap. Det har visats att samtliga boende inte instämmer med medias syn av området och tycker att polisens klassificering är felaktig. Detta är ett resultat som endast kunnat nås via just, kvalitativa metoder.  Intervjuerna identifierar tre huvudteman dessa var; En jämförelse med att bo i två socioekonomiskt segregerade bostadsområden. Det finns barriärer i form av preferenser att tala ett visst språk och rasism som kan upplevas som hinder i vardagen utanför Södertälje och att det fanns en variation kring inom Geneta då de olika bostadsformerna i området kan beaktas positivt eller negativt beroende på dess socioekonomiska status.