Open Isolation Mariefred is one of the most well preserved wood built cities in Sweden. The characteristically colour scale, the standing wood  panelling and the slim and compact urban streets, has been main basis for the project. The hotels position and spread on the site is given by the nearby streets. Making a wooden hotel, the entrance floor public and place the hotel building next to the street has been obvious from the very first start. The challenge of the project has been to make an hotel suited for the complex context that the site belongs to. The hotel is an elegant and grace wooden building, with construction of massive wood, surface layer made of standing wood panels and the facade made of standing panels twisted 90 degrees every other panel. The roof is made of mudbric roof tiles. Just as the local building tradition. The hotel got 36 rooms, all with balcony, bathtub and sauna.  It has been important to make a hotel for the locals in Mariefred, not just for tourists on short vacation. A building that they can be proud of. / Öppen Slutenhet Mariefred tillhör en av Sveriges mest välbevarade trähusstäder. De karaktäristiska trähusen med stående träpanel, färgskalan och slutenheten mot gatan har varit en drivande utgångspunkt för förslaget. Att hotellet ska vara en träbyggnad har från början varit en självklarhet. Hotellets utbredning och placering på tomten har fått bestämmas av tomtens angränsande gators utformning. Att göra entréplanet publikt och ansluta fasaden mot gatan har varit självklart från början. Detta ger tillbaka Storgatan den urbana karaktär som återfinns längre in på gatan. Att få byggnaden anpassad till den komplexa kontext som platsen medger har varit projektets drivande gestaltningsmotor. Hotellet är en högrest byggnad med stomme, ytskikt och fasad i trä. Taket är sadlat och belagt med enkupigt lertegel. Så som den lokala byggnadstraditionen lyder. Hotellet innehåller 36 rum och alla är försedda med balkong, badkar och bastu.  Det har varit viktigt att göra ett hotell som är till för mer än bara tiurister på kort besök, utan även ett hem för mariefredsborna, en byggnad som de kan vara stolta över.

Förlorar platsen sin identitet när ingen besöker den? Kan platsen besitta två helt olika identiteter, en för sommar och en för vinter? Jag finner att Mariefred kännetecknas av en form av otydlighet i dess identitet, där den inte kan bestämma sig för vilken sida att sätta ner foten på.Antigen lever den vidare i det förgångna,i att anpassa sig för den tillfälliga besökaren eller tar det steget att göra något för sig själv, där dess identitet inte styrs av turism. Jag tänker mig en plats som inte försöker anpassa sig efter den idylliska prägeln som medel för att behaga besökare. En plats som vågar bryta sig loss från Gripsholm slotts långvarade grepp om Mariefred och dess dominerande skugga.  I ett försök att identifiera de historiska aspekterna, inte för sentimentala orsaker eller historiska värden, utan som inspiration och identitetsskapande element,ska den tillagda byggnaden bidra till framtiden genom att representera sin egna tid och på så sätt erhålla lika mycket tyngd som det existerande. / Does a place lose its identity when no one visits it? Can a place posses two completely different identities, one for summer and one for winter? I find that Mariefred is characterized by a form of ambiguity in its identity, where it can’t decide which direction to move forward in. Either it lives on in its past, where it’s continually adapting to the occasional visitor, or the city stops being a museum oriented society, where the dialog with the past has stagnated and instead chooses a path where its identity is no longer controlled by tourism. I think of Mariefred as a place that doesn’t have try to adapt to the idyllic touch as a mean to please the visitors, a place that dares to break away from Gripsholm Castle long-lasting grip and its dominant shade. In an attempt to identify the historical aspects, not for sentimental reasons or historical value, but as the inspiration and identity creating elements,should the added building contribute to the future by representing its own time and thus obtaining as much weight as the existing ones.