Majoriteten av geomorfologin i Sveriges landskap är produkten av den senaste nedisningen som avslutades för ca 8000 år sedan. De Geer-morän är en typ av moränavlagring som härstammar från denna nedisning. De Geer-moränavlagringarna har ett omdebatterat bildningssätt samt är landformer med en omtvistad innebörd i landskapen världen över. Vad är det som moränavlagringarna återspeglar? Är det avlagringar från svämmande glaciärer, avlagringar formade vid grundstötningslinjen för en ryckvis avsmältande glaciär eller kanske avlagringar bildade av sammanpressat material i basala sprickor hos en glaciär? Diskussionen om De Geer-moränen har varit långvarig och teorierna är många. Här är forskningen inte överens. Det förefaller också att studerad De Geer-morän på olika platser världen över inte nödvändigtvis behöver ha haft samma bildningsätt. I Sverige förekommer De Geer-morän främst i två områden, längs med kusten i Norrbotten och Västerbotten, samt vid den mellansvenska israndzonen. I dessa områden förekommer moränavlagringarna som små ryggar i svärmar med några meters höjd. De studier som gjorts i Sverige om De Geer-morän har förklarligt nog tenderat att fokusera på dessa två större områden. Men, utöver dessa två större områden finns det också ett mycket mindre område beläget längs med Sveriges västkust, ett område med samma typ av moränavlagringar. De Geer-moränen här, benämnda Hallands kustmorän, är både äldre och färre, dessutom är senaste nedisningens avsmältning i detta område mer ovisst. I denna uppsats gjordes ett försök till att övergripligt redogöra för några av de presenterade teorierna som föreligger De Geer-moränens bildningssätt. Uppsatsen syftar till att studera och kartera De Geer-moränen belägen längs med Sveriges västkust med hjälp av höjddata och sedan jämföra dessa avlagringar med den teori som presenteras i bakgrunden för denna uppsats. De Geer-moränen kommer även att jämföras med en isavsmältningsrekonstruktion gjord i programmet ICESHEET 1.0, med lokala karterade isräfflor i området samt även analyseras utifrån beskrivningarna till SGUs utgivna jordartskartor. Förhoppningen var att denna uppsatsen skulle kunna bringa mer klarhet om omfattningen och utbredningen av De Geer-moränen längs med Sveriges västkust. Resultatet som erhölls presenterades bland annat visuellt med framtagna kartbilder. Några av de slutsatser som kunde dras utifrån denna studie var att De Geer-moränen längs med Sveriges västkust är starkt påverkade av svallning och överlagring av yngre sediment vilket gjorde dem svåra att upptäcka i landskapet. Högst troligt är det att förekomsten av De Geer-morän längs med Sveriges västkust är större än vad som syns vid dagens marknivå på grund av överlagring, dessutom tyder mycket på att avlagringarna fortsätter ut i Kungsbackafjorden och Kattegatt. Det gick för det studerade området att se att det fanns ett samband mellan jorddjup och förekomsten av De Geer-morän. Ryggarna var främst avlagrade ovanpå drumliner och förekom främst i områden med ett jorddjup på ≥ 5m. Det gick inte att dra några slutsatser om De Geer-moränens bildningssätt i området. / Most of the geomorphology in the Swedish landscape is a product of the last deglaciation that ended about 8000 years ago. De Geer moraine is moraine deposits that has debated origins as well as debated implications worldwide. What message does the deposits send? What kind of conditions do they reflect? Are they perhaps the deposits of surging glaciers, or deposits formed at the grounding lines of melting glaciers or perhaps are they squeezed ridges formed in basal crevasses of glaciers? The discussion in research worldwide about the origin of these features have been going on for a long time and there is a lot of different theories about how the deposits are formed. The De Geer moraines in Sweden are mainly located in two larger areas, one of them being along the east coast in Norrbotten and Västerbotten, and the other one being a large belt of deposits that are located parallel to the big Swedish lake Vänern. The majority of the published articles about De Geer moraine in Sweden are therefore understandably about these two larger areas, however there are also a much smaller area of De Geer moraine along Sweden’s west coast. These deposits are called Halland’s coastal moraines and are not studied to the same extent as the other two areas. This bachelor thesis aims to, in a general way, describe some of the different theories there are about the formation of these ridges. The purpose of this thesis is to study and map the De Geer moraine along the Swedish west coast and compare them to the theory featured in the background of this paper. The ridges will then also be studied on the basis of a glacier melting reconstruction in the computer software ICESHEET 1.0, of ice striations in the area and lastly on the basis of the descriptions to the quaternary maps published by Geological Survey of Sweden. Hopefully, this paper will bring some clarity about the De Geer moraine ridges along the Swedish west coast. The results from this thesis were presented visually in different types of map sheets. Some of the conclusions that could be drawn from this bachelor thesis was that ridges along the Swedish west coast were both wave-washed and superimposed by younger sediments which therefore made them hard to both map and distinguish. There is a high probability that the occurrence of De Geer moraine is much larger in the area than what could be seen at today’s ground level. Also, the distribution of the ridges suggested that they continued out in Kattegatt and the Kungsbackafjord. In general, the ridges were superimposed on drumlins and there was shown to be a connection between soil depth and the occurrence of De Geer moraine, the ridges mainly occurred where the soil depth were ≥5 metres. Despite of this, no conclusion could be drawn about the formation of the features.