<p>Prosodimodeller som bl.a. kan användas i talsynteser grundar sig ofta på analyser av tal som består av enbart tonande segment. Framför tonlös konsonant saknar vokalsegments grundtonskurvor möjlig fortsättning och blir dessutom kortare. Detta brukar då justeras med hjälp av trunkering av grundtonskurvan. Tidigare studier har i korthet visat att skillnader, förutom trunkering, i vokalers grundtonskurva kan uppstå beroende på om efterföljande segment är tonande eller tonlöst. Med utgångspunkt från dessa studier undersöks i detta examensarbete grundtonskurvan i svenska satser. Även resultaten i denna studie visar att olika strategier i grundtonskurvan används, och att trunkering inte räcker för att förklara vad som sker med grundtonskurvan i dessa kontexter. Generellt visar resultaten på att det verkar viktigt för försökspersonerna att behålla den information som grundtonskurvan ger i form av max- och minimumvärde, och att fall och stigningar så långt det går bibehålls.</p>

Prosodimodeller som bl.a. kan användas i talsynteser grundar sig ofta på analyser av tal som består av enbart tonande segment. Framför tonlös konsonant saknar vokalsegments grundtonskurvor möjlig fortsättning och blir dessutom kortare. Detta brukar då justeras med hjälp av trunkering av grundtonskurvan. Tidigare studier har i korthet visat att skillnader, förutom trunkering, i vokalers grundtonskurva kan uppstå beroende på om efterföljande segment är tonande eller tonlöst. Med utgångspunkt från dessa studier undersöks i detta examensarbete grundtonskurvan i svenska satser. Även resultaten i denna studie visar att olika strategier i grundtonskurvan används, och att trunkering inte räcker för att förklara vad som sker med grundtonskurvan i dessa kontexter. Generellt visar resultaten på att det verkar viktigt för försökspersonerna att behålla den information som grundtonskurvan ger i form av max- och minimumvärde, och att fall och stigningar så långt det går bibehålls.

Syftet med denna studie är att undersöka den generella uppfattningen av svenska dialekters tonhöjd samt om det går att se någon förändring av tonhöjd när dialekterna imiteras. I uppsatsens diskussion undersöks även huruvida den generella uppfattningen av tonhöjd och förändringar vid imitation går att förklara utifrån tidigare forskning. Materialet består av inspelningar med 12 informanter som har fått härma sju svenska dialekter. Dessutom kompletteras materialet med intervjuer med samma informanter samt en utskickad enkät med frågor om upplevd tonhöjd hos dialekterna. Resultatet visar en generell tendens att höja rösten vid imitation av dialekter. Dalmål är den dialekt som generellt imiteras ljusast och norrländska mörkast. Detta stämmer även väl överens med resultaten från intervjuerna och enkäten. Där framgår att dalmål generellt uppfattas som ljusare än andra dialekter och norrländska uppfattas som mörkare. En möjlig förklaring till detta är att det är dialekternas ord- och satsmelodi som gör att de uppfattas som mörkare eller ljusare men det är sannolikt inte den enda bidragande faktorn.

This study evaluates an automated formant estimation procedure designed to adapt to speakers and variations in speech. The adaption is achieved by using the formant ceiling with the least variation (in combined estimates of F1 and F2) as the optimal ceiling. This optimization renders the best possible estimations given the data, therefore it could presumably also adapt to variations such as high fo. The procedure has not been evaluated by using material with known formant frequencies. Therefore, this is done here. The performance of the procedure is tested through comparison with a common procedure with fixed ceilings, based on speaker sex. The estimations are carried out on synthetic vowel tokens, systematically varied in formant frequencies and in fo, to match the natural variation within vowels and between speakers. The formant estimations are compared to target values, compared between procedures and to earlier studies. The results reveal that the formant estimation procedure with optimized ceilings does not perform better than the common procedure. Both procedures perform better than earlier methods, but neither deals satisfactorily with high fo. / Denna studie utvärderar en automatisk formantmätningsprocedur utvecklad för anpassning efter talare och variationer i tal. Anpassningen åstadkoms genom att använda det formanttak som uppvisar minst variation (i mätningar av F1 och F2 i kombination) som det optimerade taket. Denna optimering ger bästa möjliga estimeringar utifrån data, därför skulle troligtvis anpassningen även kunna ske till variation såsom hög fo. Proceduren har inte utvärderats genom att använda material med kända formantfrekvenser, varför det görs här. Formantmätningsprocedurens prestation testas genom jämförelse med gängse procedur med fasta formanttak, baserade på skillnader mellan kön. Formantmätningarna utförs på syntetiska vokalexemplar, systematiskt varierade i formantfrekvenser och i fo för att motsvara naturlig variation inom vokaler och mellan talare. Formantmätningarna jämförs mot ursprungsvärdena, procedurerna sinsemellan och med tidigare studier. Resultatet visar att formantmätningsproceduren med optimerat formanttak inte presterar bättre än den gängse proceduren. Båda procedurer presterar bättre än tidigare metoder, men ingen hanterar hög fo på ett tillfredställande sätt.