Undervisningen i historia ska utformas så att alla elever utvecklar kunskaper. I varje elevgrupp finns det samtidigt en variation av elevers olikheter och deras förutsättningar och behov skiljer sig åt. Lärare behöver utgå från denna variation för att skapa möjligheter för alla elever att lära. Tidigare forskning beskriver att språkutvecklande arbetssätt kan användas för att möta elevers olika behov i undervisningen. Syftet med studien är därför att undersöka om och i så fall hur lärare i år 4-6 använder sig av språkutvecklande arbetssätt i historieundervisningen för att leda och stimulera alla elever. Det uppfylls genom att lärares språkutvecklande undervisning och hur den möter variationen av elevers olikheter beskrivs. Likaså behandlas lärares upplevelser av att arbeta på det här sättet. En kvalitativ metod har valts och i studien har tre historielärare i år 4-6 deltagit. Hos var och en av dem har två historielektioner observerats och en intervju hållits. I det analyserade materialet framkommer det hur lärarna arbetar språkutvecklande vid läsning av text samt hur de genom att utveckla ord- och begreppsförståelse och använda samtal, skrivande, bilder och filmer, utvecklar elevernas språk och samtidigt deras historiekunskaper. Likaså beskrivs hur de här olika arbetssätten möter variationen av elevers olikheter. Lärarna upplever att det finns ett behov av att undervisa språkutvecklande för att nå alla elever och uttrycker att de behöver kunskaper för att åstadkomma det. De ser både utmaningar och möjligheter med att använda språkutvecklande arbetssätt för att leda och stimulera alla elever och menar att det är ett användbart tillvägagångssätt i historieundervisningen som gynnar alla elevers lärande. / The history instruction should be formed in a way that develops knowledge for all students. At the same time, there is a variation of students’ differences in every class and their abilities and needs vary. Teachers must work on this variation in order to create opportunities to learn for all students. In previous research, language-enhancing methods of working are described as a way of meeting all students’ different needs during the instruction. The purpose of this study is therefore to investigate if and, if so, how teachers in grade 4-6 use language-enhancing methods of working in history instruction to guide and stimulate all students. This is answered by describing teachers language-enhancing instruction and how it meets the variation of students’ differences. Teachers’ experiences of this approach are also considered. A qualitative method has been chosen and three history teachers in grade 4-6 have participated in the study. For each teacher, two history lessons have been observed and one interview has been conducted. It is shown in the analysed data how the teachers work language-enhancing while reading texts. They also develop students’ language, and simultaneously their knowledge in history, through developing understanding of words and expressions and using discussion, writing, pictures and movies. How these methods of working meet the variation of students’ differences are described as well. The teachers find it necessary to teach language-enhancing to reach all students and express that they need knowledge in order to achieve this goal. They describe both challenges and opportunities with using language-enhancing methods of working to guide and stimulate all students and think that it is a useful approach in history instruction that promotes all students’ learning.