I dagens samhälle rör sig människor allt mindre och detta är negativt för folkhälsan. Inaktivitet under en längre tid ökar risken att drabbas av bland annat hjärt- kärlsjukdomar, diabetes, övervikt och cancer. Detta är något som måste hejdas och distriktssköterskan har en stor utmaning i att arbeta hälsofrämjande- och förebyggande bland annat genom att använda sig av metoden FaR, fysisk aktivitet på recept. Tidigare forskning visar på att FaR ger bättre resultat än att endast få muntlig information. Syftet med studien är att undersöka distriktssköterskans erfarenheter av att arbeta med metoden FaR, vilka svårigheter och möjligheter som kan finnas. För att få svar på syftet användes en kvalitativ metod med en deskriptiv design. Författarna genomförde öppna intervjuer med sex distriktssköterskor i två olika län. Intervjuerna spelades in och blev ordagrant transkriberade. Resultatet presenteras under fyra huvudkategorier, arbetsstrukturens betydelse vid FaR förskrivning, distriktssköterskans förhållningssätt vid FaR förskrivning, MI som arbetsmetod ses som en möjlighet samt varsam interaktion med patienten för att ge information. I resultatet framkommer att distriktssköterskan har en viktig roll i att vägleda och stötta patienten vid FaR förskrivning och detta kräver intresse, erfarenhet och kunskap inom ämnet. Det framkommer även att distriktssköterskan bör vara lyhörd inför patientens egna tankar och att skapa en god relation med patienten ökar chanserna till ett bra resultat. Slutsatser som dras i studien är att det krävs tydlig arbetsstruktur, mer personalresurser, kontinuerlig utbildning och ökad kunskap både inom FaR och Motiverade samtal (MI) för att FaR som metod ska kunna tillämpas i arbetet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska