I denna studie har kalkbruks styrkeförändring över tid undersökts.  Inom kulturmiljövården finns det vid restaureringar ett behov av att använda hållbara kalkbruk. En efterfråga finns också på beräkningsbara kalkmurbruk för att kunna räkna på konstruktionslaster i murverk. Reparationsbruk måste vara kompatibla med såväl underliggande material som befintligt bruk. De bör ha samma hållfasthet som de äldre kalkbruken samt hellre underordna sig i styrka än tvärtom. Hållfasthetsbestämning på murbruk ska enligt standard utföras på gjutna provkroppar efter 28 dygn. Eftersom kalkbruk karbonatiserar långsamt behövs mycket längre tid innan full styrka uppnåtts. Det finns inga hållfasthetskrav på luftkalkbruk, däremot finns hållfasthetskrav för hydraulisk kalk. Hållfastheten som anges på dessa är då mätta enligt standard efter 28 dygn. Styrketillväxten därefter kan bli avsevärt högre än vad som är önskvärt. Genom laboratorieundersökningar har förändringar av styrkan i kalkbruk fastställts. De standardiserade metoderna har använts men provtillfällena har utökats till att förutom att göras efter 28 dygn också utföras efter 90 och 180 dygn. Bruk har blandats av traditionellt tillverkad svensk kalk samt industriellt framställd hydraulisk kalk. Blandningsförhållandet 1:1,5 (kalk:sand) har valts då det är ett rimligt blandningsförhållande med avseende på historisk autencitet. Den standardiserade provningsmetoden behövde justeras något gällande härdningsklimat på grund av problem med bruk innehållandes luftkalk. Studien visar att hållfastheten hållfastheten många gånger nästan fördubblas mellan 28 och 180 dygn. På denna tid har inte provkropparna hunnit genomkarbonatiseras och hållfastheten förväntas att öka ytterligare. Att standarden varken i fråga om tidpunkt för bestämmande prov eller i fråga om härdningsklimat passar luftkalk har medfört att en parallell studie gjorts. Där har tidigare metoder för hållfasthetsbestämning kartlagts samt jämförts. / In this study, the change in strength of lime mortar over time was investigated. There is a need to use sustainable lime mortars during the restoration and protection of cultural heritage structures. Repair mortars must be compatible with both the underlying material and the existing mortar. There is additionally a demand for calculations regarding the final strength of limestone mortars as the strength of the repair mortar should be the same as or less than the older lime mortar. According to existing standards, strength determination of mortar must be carried out on cast specimens after 28 days. Since lime carbonates slowly, a much longer time is needed before full strength is achieved. There are no strength requirements for air lime mortar, but there are for hydraulic lime. The reported strengths of these materials are measured according to the standard after 28 days. Strength increases thereafter can become considerably higher than desirable. Through laboratory experiments, changes in the strength of lime mortar were investigated using standardized methods. The number of tests were extended so that, in addition to being performed after 28 days, they were also carried out after 90 and 180 days. The mortars were mixed with traditionally produced Swedish lime and industrially produced hydraulic lime. A mixing ratio of 1:1.5 (lime:sand) was chosen as it is reasonable with regard to historical authenticity. A mapping and comparison of previous Swedish methods and standards for strength determination was also performed. The results show how the strength of the different mortars increases between 28 and 180 days.