Denna studie undersöker arbetet mot resiliensen i globala försörjningskedjor under särskilda globala kriser, med fokus på större svenska producerande företag. Forskningen motiverades av de betydande störningar som orsakats av Covid-19-pandemin,Halvledarbristen och blockaden av Suezkanalen, som avslöjat sårbarheter i globala försörjningskedjor. Det övergripande målet med studien är att undersöka hur företag anpassar sina strategier gentemot sina försörjningskedjor i syfte att öka dess resiliens mot störningar. Forskningsmetoden har bestått av en genomgång av befintlig litteratur som vi sedan kombinerat med empiriska data som samlats in genom en flerfallstudie. Flerfallstudien bestod av semi-strukturerade intervjuer med chefer från fem större svenska producerande företag, som alla besitter en god förståelse kring hur dessa företag strategiskt arbetar med sina försörjningskedjor. Vår metod utformades för att fånga kvalitativa insikter i hur dessa företag blivit påverkade av nämnda globala kriser under perioden 2020–2022 och hur de arbetar strategiskt med resiliens inom sina försörjningskedjor. Genom vår analys av insamlade data och tidigare forskning har vi dragit slutsatsen att traditionella förhållningssätt till hanteringen av försörjningskedjor genom exempelvis JIT, som främst syftar till effektivitet och kostnadsbesparingar, kan minskaförsörjningskedjans robusthet och motståndskraft. Vidare har fynden legat till grund för utformningen av ett övergripande ramverk för strategier som företag kan använda för att öka denna resiliens. Detta ramverk presenterar strategier inom fyra huvudområden: Leverantörer, Produktion & lager, Teknologi och Transport. Ramverket betonar ett strategiskt arbete med leverantörsval, SRM, leverantörsutveckling, buffertlager, Inhouse-produktion, cellulär tillverkning, inbyggd resiliens i produkter, Dataanalysverktyg och AI för kommunikation, spårbarhet och prognostisering och slutligen multimodal transport. Ramverket syftar till att ge övergripande vägledning till hur producerande företag kan öka resiliens i sina försörjningskedjor. Det är däremot viktigt att påpeka att detta föreslagna ramverk inte är tillämpbart för alla producerande företag. Varje företag bör bedöma sina egna situationer och överväga relevansen och tillämpligheten av dessa strategier baserat på sin unika verksamhet, branschtillhörighet, position iförsörjningskedjan, tillgång till resurser och de specifika risker företaget identifierar. För framtida forskning vore det intressant att genomföra en liknande studie i andra internationella kontexter än just Sverige i syfte att identifiera likheter och olikheter i hur större globala producerande företag bemöter arbetet med resiliens i sinaförsörjningskedjor. Ett vidare förslag till framtida forskning är att utföra en likadan studie som vi har genomfört, fast mer djupgående där tid- och resursbrist inte vara en lika stor faktor.