No description available.

The emerging geographical research field of moral geography is charting out new connections between geography and ethics. To date, the moral geographical literature has developed a theoretical apparatus for exploring the geography-ethics nexus, and has undertaken a number of empirical investigations into a diverse range of issues, particularly social justice. A sphere with which moral geography has had little contact, however, is that of the religious. In spite of Western secularism, religion remains a key feature of social and cultural relations that is practised by the majority of the world's population. Likewise, for a significant minority of the population in Scotland, the Christian religion continues to be a key source of meaning, identity praxis and ethics. This thesis aims to fill the gap in the moral geographical literature by bringing together discourses on theology, geography, morality and social justice in an original manner. By looking at a specific set of moral geog raphies of social justice and the city, I will chart out the ways in which Scotland's churches address poverty and social exclusion in the urban sphere, through the research context of the city of Glasgow. By analysing the contribution that the churches, theologies and religion make to the pursuit of social justice, I will look especially at the manner in which theological ethics of social justice and poverty are conceptualised, translated, and mobilised into a specific spatial context. In doing so, and by engaging with the academic discipline of theology, this thesis proposes a framework of moral geographical processes and tensions and utilises a scalar approach to analysis. By testing out this framework at urban, community and body scales against the empirical realities of the city of Glasgow and its poor inhabitants, the thesis has generated a number of conclusions that are transferable to the study of moral geographies more widely. Its overall contribution is to illuminate the complex nature of Christian theological moral geographies of social justice and the city, and to offer a religious perspective, a scalar framework and a process- and tension-based approach to the development of wider moral geographical theory and praxis.

<p>170531.</p>

<p>170531.</p>

Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka grön klimatanpassning som idé och hur olika aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen resonerar kring och implementerar grönska som ett verktyg för klimatanpassning i nya exploateringsområden såväl som i redan befintliga kvarter. Centralt i detta är att undersöka hur aktörernas kunskap och medvetenhet förhåller sig i jämförelse till övriga aktörer i processen och vetenskapen. Grön klimatanpassning innebär i denna uppsats alla olika former av "gröna" åtgärder i den fysiska miljön som utförs i syfte att mildra effekterna från väderförändringar av ett förändrat klimat. I studien genomfördes dokumentstudier av flera kommunala dokument samt genomfördes intervjuer med tre aktörer inom samhällsbyggnadsprocessen; Örebro kommun, Örebros allmännyttiga bostadsbolag (Örebrobostäder) samt ett privat fastighetsbolag (Lansa Fastigheter AB) som har börjat etablera sig på den lokala marknaden. Studien visar att det är svårare att påverka fastighetsägare i efterhand och därigenom få till en förändring i ett befintligt kvarter, än vad det är att implementera grön klimatanpassning i ett tidigt processkede. De generella möjligheterna till påverkan är delvis avhängiga det rådande konjunkturläget, då studien visar att det i viss grad finns en positiv korrelation mellan högkonjunktur samt större möjligheter att ställa högre krav på åtgärder och dess kvalitet i byggandet. Det framkommer dessutom av fastighetsägarna att ekonomin generellt sett spelar en liten roll vid byggnation och införandet av grön klimatanpassning. Resultatet av studien pekar också på en varierad medvetenhet hos aktörerna gällande de risker som är kopplade till att utestänga grönska på kvartersmark. En gemensam nämnare för de intervjuade i denna studie är att ingen av dem visar på en riskmedvetenhet som tydligt går i linje med vad det vetenskapliga kunskapsläget pekar på. Istället lyfts risker fram för tråkiga miljöer samt ekonomiska risker såsom skador på fastigheter och minskade konkurrensfördelar. I de strategiska dokumenten nämns emellertid en riskmedvetenhet som tydligare står i paritet med det vetenskapliga kunskapsläget. Studiens resultat visar tydligt att det finns en klart begränsad mängd kunskap om grön klimatanpassning som insats i den fysiska miljön samt att den skiljer sig åt mellan aktörerna. Resultatet visar också att kunskapsöverföring har en nyckelroll för möjliggörandet av grön klimatanpassning. Kunskapen måste förmedlas mellan aktörerna i processen och i synnerhet från vetenskap till kommun. Kommunen är i detta sammanhang en huvudlänk när det kommer till att föra den senaste, aktuella kunskapen vidare i processen.

Kvinnors plats i det offentliga rummet har länge försummats som en viktig del i samhällsplaneringen. Detta beror framförallt på att planeringen varit ett mansdominerat yrkesområde som planerat städer för män, vilket resulterat i att kvinnor upplever rädsla för hot samt en låg tillhörighetskänsla när de befinner sig i det offentliga rummet. Till följd av detta strävar denna studie efter att undersöka hur kvinnors anpassning till upplevt otrygga miljöer tar sig i uttryck, samt vilka faktorer som ligger bakom en upplevd otrygghetskänsla hos kvinnor i Örebro. Studiens syfte uppnås med hjälp av kvalitativa metoder i form av kodning och vandringsintervjuer, vilket har utförts med kvinnliga respondenter som rör sig med gång, cykel och kollektivtrafik i det offentliga rummet till och från arbetet. Studiens kvalitativa data har sedan analyserats i förhållande till tidigare feministisk geografisk forskning samt genusforskning. Respondenternas beskrivningar av faktorer för trygghet respektive otrygghet under sin väg till och från arbetet konkretiserar media, män och mörker som faktorer för otrygghet i det offentliga rummet. I kontrast konkretiserar respondenterna dygnets ljusa timmar och synlighet som faktorer för trygghet. Vidare exemplifierar respondenterna rädslans rum i Örebro som skogspartier, tomma mörka områden samt instängda områden som tunnlar.

This thesis provides in-depth understanding of five residents´ place-relation to a Swedish rural municipality in decline and how this relation can affect their decision of living in the municipality. The participants relation to place is mainly explored and explained through the concept place attachment and partly sense of place. As a quite experimental method, the study used walking interviews to see if it can contribute to new ways of exploring place attachment. To analyse the material the study is guided by the tripartite model of place attachment (PPP-model), developed by Scannell &amp; Gifford (2010). The decision to live in the municipality are shown to be based on a diversity of place attachments, where ancestral/family rootedness, everyday rootedness, a pragmatic place attachment, and an ambivalent place attachment can be observed. Furthermore, one can conclude that the participants relation to the place is highly complex and involves a set of emotions. The result also showed that a reflexive sense of place, infused with feelings of melancholy and hopelessness plays a part in shaping the participants relations with place. This confirm the notion from previous research (Manzo 2003) that place attachment also exists in a larger socio-political context and cannot solely be understood as de-politicized personal experience. Furthermore, the use of walking interviews gave the result that a complex individual set up of many places and spaces of attachments could be observed. The walk also revealed the importance of how pre-cognitive affective sensations plays a part in persons relation to the physical and material place. This suggests that pre-cognitive affect might be fruitful to be considered more fully in further place attachment research.

Uppsatsen undersöker kommunal cykelplanering i Göteborg och Uppsala med syfte att finna outtalade motiv och outtalade konsekvenser. Analysen grundar sig i David Harveys teoretiserande av mobilitens kostnader samt Michel Foucaults teoretiserande av makt. Teorierna etablerar tillsammans med tidigare forskning flertalet perspektiv på cyklande. Centralt för perspektiven är hur hälsa och effektivitet kan ses som drivkrafter i planeringen. Uppsatsens använder sig av en kritisk diskursanalys för att undersöka hur perspektiven manifesteras i cykelplaneringens språkbruk och praktik. Analysen finner att kommunernas insatser ignorerar konfliktytor och att de perspektiv som inte tas i beaktning riskerar bortreglering. Exempelvis är perspektiv som ser cyklande som lekfullt frånvarande. Planerandet för ett ordningsamt cyklande tolkas dessutom missgynnande för individer vars cyklande kräver en friare mobilitet. Att hälsa betraktas som individens ansvar innebär även att ohälsa identifieras i individers kroppsvikt. De beteenden som kommunen inte lyckas reglera bort ses dessutom som föremål för en disciplinär maktutövning. Den värld av konkurrens och individansvar som cykelplaneringen konstruerar ses avslutningsvis som en representation av den värld cykelplaneringen opererar i. Framväxten av kommunal cykelplanering framstår som ett val informerat av sanningar om cykelns fördelar och med positiva konsekvenser för städernas attraktionskraft och produktivitet.

<p>Betyg 190604</p>

<p>Betyg 190604</p>