The Kiirunavaara mine hosts one of the world’s largest apatite-iron ore mineralisations. This ore body has been subject to large amounts of research as well as extensive mining. The ore body is situated between the syenitic foot wall and the rhyodacitic hanging wall, of which consists of differing mineralogy and characteristics. Both these rock masses contain intrusive porphyry dykes, with distinct characteristics of it own. The aim of this study was to analyse 31 samples, mainly in the form of thin sections, and determine the mineralogy and identify eventual microstructures. This was done through the use of optical mineralogy as well as EDS/WDS analysis at the National Microprobe Lab at Uppsala University. The foot wall consists of syenite-porphyry and is dominated by feldspar in both groundmass as well as phenocrysts. Characteristic for the syenite-porphyry is the rounded nodules containing actinolite, titanite, magnetite and chlorite. The hanging wall is defined as quartz-bearing porphyry. It is a rhyodacitic rock with large amounts of feldspar along with green silicates, quartz, titanite and calcite. The intrusive porphyry dyke-rocks share many similarities with the quartz-bearing porphyry, but contain a finer groundmass with larger amounts of clinopyroxene, as well as lower amounts of quartz, magnetite and titanite. Hydrothermal alteration is prevalent in all the types of rock. Alteration minerals such as actinolite, biotite and chlorite are very common within the Kiirunavaara-rocks. The quartz-bearing porphyry displays the most extensive exposure to hydrothermal fluids. The hydrothermal fluids have penetrated several samples, replacing minerals and leaving very few remnant, older minerals. The quartz-bearing porphyry contains the most prominent deformation structures, of varying extent and magnitude. Magmatic flow structures can be seen in the groundmass, as parallel alignment of feldspar and silicate grains. Evidence of solid-state deformation most commonly occurs as pressure shadows around feldspar phenocrysts. / Kiirunavaara-gruvan är belägen vid en av världens största mineraliseringar av apatit-järnmalm. Denna malmkropp har stått i fokus för både omfattande gruvdrift samt genomgripande forskning. Malmkroppen är belägen mellan den syenitiska liggväggen och den ryodacitiska hängväggen, som består av varierande mineralogi och karaktär. Båda av dessa bergmassor innehåller intrusiv gångporfyr med distinkt karaktär. Målet med denna studie var att analysera 31 prover, främst i form av tunnsliper, och bestämma dess mineralogi samt att identifiera eventuella mikrostrukturer. Detta genomfördes genom användning av optisk mineralogi och EDS/WDS-analys vid det nationella mikrosondslaboratioriet vid Uppsala Universitet. Liggväggen består av syenitporfyr och domineras av fältspat i både mellanmassa och som fenokrister. Karaktäristiskt för syenitporfyren är de rundade nodulerna, innehållandes aktinolit, titanit, magnetit och klorit. Hängväggen definieras som kvartsförande porfyr. Det är en ryodacitisk bergart med stora mängder fältspat, gröna silikater, kvarts, titanit och kalcit. Gångporfyren delar många likheter med den kvartsförande porfyren, men består av en finare mellanmassa med större mängd klinopyroxen, samt innehåller mindre mängder kvarts, magnetit och titanit. Hydrotermal omvandling är allmänt förekommande i alla bergarter i Kiirunavaara. Omvandlingsmineral så som aktinolit, biotit och klorit är väldigt vanliga hos Kiirunavaara-bergarterna. Den kvartsförande porfyren uppvisar den mest omfattande exponeringen av hydrotermala vätskor. De hydrotermala vätskorna har penetrerat ett antal prover och därigenom omvandlat mineral, med liten mängd äldre mineral kvar. Den kvartsförande porfyren innehåller de mest prominenta deformationsstrukturer, av olika omfattning och magnitud. Magmatiska flytstrukturer kan observeras i mellanmassan som parallell orientering av fältspat- och silikatkorn. Tecken av fastfasdeformation förekommer främst i form av tryckskuggor runt fältspatsfenokrister.

A boulder find of the lithium-mineral spodumene in Bergby, Sweden in 2007 subsequently led to the discovery of an LCT-type granitic pegmatite system. Since then, exploration and research have been conducted on the LCT pegmatites to expand the knowledge of lithium mineralisations. Using optical microscopy, SEM-EDS and powder X-ray diffraction, a granitic to aplitic sample from Bergby has been studied, focused on its mineralogy, chemistry, and tentative paragenesis. The results conclude that the sample is from a highly fractionated unit which can be categorised as a petalite-bearing granite to aplite unit of the pegmatite, as petalite is the primary lithium mineral within the sample. The sample exhibits signs of at least one stage of late hydrothermal activity, which has led to the (partial) alteration of primary minerals. The majority of these minerals display signs of alteration and/or replacement, and two different alteration products have been identified with a probable origin being the primary petalite.The last fluid has been active synchronous or immediately subsequent to brittle deformation. This study was conducted as a part of the ULiBS project, which aims to further the knowledge of the Swedish lithium pegmatites with the Bergby system as a case study. / Ett blockfynd av litiummineralet spodumen i Bergby, Sverige år 2007 ledde till upptäckten av ett granitiskt pegmatitsystem av LCT-typ. Sedan dess har prospektering och forskning bedrivits på LCT-pegmatiterna för att utöka kunskapen om litiummineraliseringar. Med hjälp av optisk mineralogi, SEM-EDS och pulverröntgendiffraktion har ett granitiskt till aplitiskt prov från Bergby studerats, med fokus på dess mineralogi, kemi och tentativa paragenes. Resultaten visar att provet är från en högfraktionerad enhet som kan kategoriseras som en petalitförande granit- till aplitenhet inom pegmatiten, då petalit är det primära litiummineralet inom provet. Provet uppvisar tecken på minst en fas av sen hydrotermal omvandling, vilket har lett till (partiell) omvandling av primära mineral. Majoriteten av dessa mineral uppvisar tecken av omvandling och/eller ersättning, och två olika omvandlingsprodukter har identifierats med den primära petaliten som troligt ursprung. Den sista fluiden har varit aktiv i systemet synkront eller omedelbart efter spröd deformation. Denna studie genomfördes som en del av ULiBS-projektet, vars syfte är att öka kunskapen om de svenska litiumpegmatiterna med Bergbysystemet som fallstudie.