<p>Syftet med fördjupningsarbetet är att få en inblick om hur ansökning och antagningsprocessen till polisutbildningen fungerar i Sverige och i Edmonton, Kanada. Vi hoppas att vi hittar tester i de olika processerna som skiljer länderna åt och att det finns något vi kan lära av Kanada. Vi hoppas på att få så mycket information som möjligt genom att besöka polisen i Edmonton. Vi tänkte också använda oss av böcker, internet och muntliga källor. Efter en sammanställning av all information fick vi fram en bra jämförelse hur de båda processerna fungerar. Resultatet var också väldigt givande och det gav oss flertalet idéer till tester man borde kunna använda sig av i Sverige för att få en lämpligare och bättre polis. I diskussionen diskuterar vi mycket kring Edmontons fysiska krav medans man knappt har några i Sverige. Vi diskuterade också om lögndetektortestet i Kanada och ifall det skulle fungera i Sverige. Vår slutsats är att det finns saker att lära av ansöknings och antagningsprocessen i Edmonton. Hela arbetet gav oss idéer och tankeställningar om möjliga förbättringar i den svenska processen.</p>

<p>Kvinnovåld har blivit ett mer öppet problem som har resulterat i lagstiftning mot kvinnovåld. Att det finns män som slår och kränker sina kvinnor som de lever ihop med är ett faktum. Denna handling känns främmande och uppfattas för de flesta i vårt samhälle som ett onormalt beteende i ett parförhållande. Men för kvinnan som lever med en man som misshandlar henne är detta inget onormalt, orsaken är att hon har många gånger övertagit mannens förståelse av situationen och ser verkligheten med hans ögon. Detta kallas normaliseringsprocessen. Polisens bemötande av en våldsutsatt kvinna under en förhörssituation är av stor betydelse och kan vara avgörande för hur kvinnan väljer att framställa sin berättelse. Förhörssituationen kan bli problematisk om polisen inte innehar kunskap om denna normaliseringsprocess. Grunden i denna rapport utgår från frågeställningarna: hur den våldsutsatta kvinnans situation kan förstås, vilken förståelse polisen har för kvinnans situation och hur förhörssituationen kan förbättras genom polisens agerande. Vi har inhämtat information genom litteraturstudier och intervjuer med poliser och civila utredare. För att kunna förstå det kvinnliga brottsoffrets situation och få klarhet i varför hon reagerar som hon gör är det viktigt att lyssna och ge henne tid att berätta vad som har hänt. Många poliser har kunskap om normaliseringsprocessen och dess följder och kan tack vare det motivera kvinnan att genomföra förhöret och den fortlöpande processen.</p>

<p>Vi vill med detta arbete beskriva dagens respektive gårdagens fordonsförarutbildning hos polisen samt försöka ta reda på hur utbildningen kommer att se ut i framtiden och föra en diskussion kring detta. Polisens förarutbildning har varit ett aktuellt ämne i media och detta har utgjort en av de källor vi har hämtat vår information ifrån. Vi har också skickat ut sju stycken enkäter, sex stycken till poliser i olika län med anknytning till förarutbildningen samt en till rikspolisstyrelsen. Vi har även tagit del av aktuell litteratur inom området som kunskapskälla. Vidare har vi sammanställt de tre polisutbildningars kursplaner för att jämföra dessa med varandra. I vår bakgrund beskriver vi kort det komplexa regelverk som reglerar utryckningskörning samt pressenterar psykiska faktorer som är av stor betydelse. Vårt resultat visar att det finns små skillnader mellan utbildningsorterna. Eleverna uppfattas olika på polismyndigheterna i sin förarkompetens under aspiranttjänstgöringstiden detta beroende på vilken ort de utbildat sig på. Vi har även kunnat konstatera att förarutbildningen inte har utvecklats helt i takt med den övriga polisutbildningen. Vi kan se att det finns ett tydligt behov av att förarutbildningen hela tiden anpassas för att vara en modern utbildning. Idag finns det många aktörer i samhället som kör utryckning. Dessa skulle vinna på att ha en nationell utbildningsplan med anpassning för varje yrke, detta för att på bästa sätt kvalitetssäkra utbildningarna.</p>

<p>I dagens samhälle eftersträvas jämställdhet. Polisen ska spegla det svenska samhället, detta är en process som tar tid, då det har varit ett mansdominerat yrke. Det krävs ett aktivt arbete för att nå detta mål. En viktig del blir att marknadsföra yrket till de underrepresenterade grupperna som utgörs av kvinnor och människor med annan etnisk bakgrund. Vårt syfte är att undersöka om marknadsföringen brister i detta avseende. Genom kontakt med rekryteringsansvarig vid Rikspolisstyrelsen har vi fått en bild av hur man går tillväga när man marknadsför yrket. Vi har tagit del av marknadsplaner som visar vart marknadsföringen ska ske och vilka medier som används. Resultatet visar en strävan för att nå de önskade målgrupperna, men för att verkligen nå ut på bästa sätt är inte medievalet det rätta och arbetet är inte tillräckligt omfattande. Det sker inga uppföljningar och en konsekvens blir att det är svårt att veta vilka som sökt sig till yrket på grund av marknadsföringen.</p>

<p>Syftet med vår rapport är att belysa och fokusera på ett eventuellt samhällsproblem som har uppmärksammats av media allt mer den senaste tiden. Konsekvenser som medför en samhällsutveckling som mer och mer låter privata bolag och intressen ta över polisiära arbetsuppgifter kommer att belysas. Vi har valt att arbeta främst med den gängse uppfattningen bland allmänheten men också med intervjuer av samhällsaktörer samt med artiklar från olika tidningar. Ämnet har intresserat författarna en längre tid och var på grund av det ett naturligt val av ämne. Rapporten försöker analysera dels redan uppkomna konsekvenser samt troligen kommande konsekvenser för samhället och dess medborgare när säkerhetsfrågor handhas av privata aktörer. Det vi har kommit fram till är att det finns tydliga signaler som oroar. Samhällsutvecklingen kräver i många avseenden allt fler säkerhetslösningar som den offentliga sektorn inte är med och finansierar. Privata säkerhetsföretag tar då över dessa arbetsuppgifter med följden att maktmedel och befogenheter hamnar hos aktörer som ibland inte lever upp till den kompetens och lämplighet som förväntas. Vi har konstaterat att allmänheten har ett betydligt bättre förtroende för poliser än för väktare och ordningsvakter.</p>

<p>Lagen om besöksförbud infördes 1988 för att förbättra skyddet för personer som förföljs och trakasseras. Den har under åren genomgått flera reformer och utvidgats genom bland annat två nya typer av besöksförbud: Särskilt utvidgat besöksförbud och besöksförbud avseende gemensam bostad. Antalet ansökningar om besöksförbud fortsätter att öka och år 2006 översteg ansökningarna 10 000 medan antalet beviljade ansökningar sjunker något. De förväntningar som lagen om besöksförbud gett hos många ställer höga krav på polisen och rättsväsendet när det gäller att följa upp besöksförbudet och se till att det efterlevs. Lagen har dock ofta varit omdebatterad som ett uddlöst verktyg som endast ger de som ska skyddas falsk trygghet samtidigt som rättsväsendets arbete med besöksförbuden och dess uppföljning fått kritik. Polisen arbetar för att förbättra sitt arbete med besöksförbud genom skriftliga rutiner, specialisering och fortbildning men många myndigheter har inte kommit så långt i sitt arbete och än återstår mycket arbete för att lagens målsättning ska uppnås.</p>

<p>Kvinnovåldet sker inom alla samhällnivåer och anmälningar av misshandel mot kvinnor har ökat de senaste tio åren. År 2006 gjordes över 25000 anmälningar och vid 72% av fallen var gärningsmannen bekant med offret. Mörkertalet gällande misshandlade kvinnor är dessutom stort. Som polis möter man ofta dessa kvinnor och då krävs ett professionellt agerande och kunskap om den normaliseringsprocess dessa kvinnor omedvetna går igenom. Att samtala med brottsoffer är något polisen ofta gör. Syftet till denna studie var att ta reda på samtalets betydelse, utformning och eventuella problem då brottsoffret är en våldsutsatt kvinna. Fördjupningsarbetet innehåller både litteraturstudier, intervjuer samt citat ur en blogg, där en enskild polisman uttalat sig om området. Detta redovisas i resultatdelen. Utifrån vald litteratur framgick bland annat att tre viktiga grundpelare bör finnas vid ett samtal till förändring; empati, villkorslös positiv aktning samt ärlighet. Intervjupersonerna, två poliser och en personal från Kvinnojouren, var eniga om att samtalet kan ha betydelse både på kort och lång sikt för kvinnan. De intervjuade poliserna beskrev varken känsla av uppgivenhet eller stora problem till att hålla motiverande samtal, medan personalen från Kvinnojouren hade mött uppgivna poliser som inte tagit sig tid. Känslan av uppgivenhet beskrivs även av en enskild polisman i de utvalda blogg-citaten.</p>

<p>Denna rapport är en jämförelse av examinationerna i maktmedel på polisutbildningarna i Umeå och i Tammerfors, Finland. Maktmedel är de redskap som poliser bär i sitt arbetsbälte så som handfängsel, batong, OC och vapen. Syftet är att se likheter och skillnader av examinationerna och se vad skolorna kan lära av varandra. För att få en tyngd i rapportens innehåll så har ett studiebesök gjorts på polishögskolan i Tammerfors. Resultat har nåtts genom samtal med elever och lärare på utbildningarna och genom att ta del av kursplaner och lektioner. I rapporten ges även förslag på vad skolorna kan lära av varandra för att nå en så bra nivå som möjligt på examinationerna gällande maktmedel.</p>

<p>Vi har valt att belysa den svenska och norska polisutbildningens skillnader och likheter beträffande antagningskraven och hur respektive skola följer upp studenternas fysiska kapacitet. Även ta reda på vad den norska och den svenska polisutbildningen innehåller för att få en bättre inblick länderna emellan. Norge och Sverige ligger oerhört nära varandra och länderna i sig är ganska lika, men att bli polis i vardera land skiljer sig åt. Antagningskraven som finns till de båda skolorna förutsätter god fysisk kapacitet i båda länderna och skolorna verkar försöka bibehålla kapaciteten hos studenterna under utbildningen. Detta genom att ha examinerande tester. Testerna sker på olika sätt och vid olika många tillfällen på skolorna. Undersökningen har gett svar på de frågor vi ställt och även gett svar på att den avgörande skillanden mellan antagningskraven, länder emellan, knappast är av den betydelsegraden att någondera av länderna har så mycket att lära av den andra.</p>

<p>Syftet med denna rapport är att undersöka hur trafiksäkerhetstänkandet är upplagt i utbildningen för dagens polisstudenter och aspiranter. Då polis i tjänst blir ansvarig och vållande till vårdslöshet i trafik, handlar det i stor utsträckning om utryckningskörning. Genom intervju med trafikmomentets ansvariga lärare på polishögskolan samt kurschef för utryckningsförarkursen i Västernorrland, visar resultatet att utbildningsorternas säkerhetsarbete på grundnivå strävar åt samma håll men till viss del skiljer sig från varandra. Det resulterar i att aspiranter får olika förutsättningar inför utryckningsförarkursen ute på respektive myndighet vid ett senare tillfälle. Någon statistik över trafikolyckor där polis är ansvarig finns inte i Sverige, där har varje myndighet ett eget ansvar till uppföljning. Priset att betala för oaktsamhet, förutom dyra reparationer, är ett försämrat förhållande till allmänheten.</p>