Ändrade köp- och betalningsvanor i förening med att det har blivit allt lättare att få tillgång till information om andra människor har öppnat dörren för en ny typ av brottslig verksamhet. En verksamhet som består i att tillfälligt utnyttja någon annans identitet för att tillskansa sig så mycket pengar, varor eller tjänster som möjligt. Både köp och betalningar sker i dag i stor utsträckning över internet och inte ens för att bli beviljad ett lån krävs ett personligt sammanträffande. Detta har gjort att möjligheterna att utge sig för att vara någon annan har ökat avsevärt. I dag kan man utan större svårigheter använda någon annans identitetsuppgifter för att exempelvis beställa varor eller ta upp lån och själva utnyttjandet utgör ofta ett led i bedrägeri. Anledningarna till att den som begår bedrägeriet väljer att göra det under en annan persons identitet kan vara flera. Ett motiv kan vara att det är lättare att undgå straffansvar eftersom det försvårar brottsutredningen, ett annat kan vara är att det är en förutsättning för att personen ifråga överhuvudtaget ska kunna begå brottet. När någon använder någon annans identitet i syfte att begå brott brukar man tala om ”identitetskapning” eller ”identitetsstöld”. Identitetsstölden som sådan är dock inte brottslig enligt gällande lagstiftning utan det är i regel först när identiteten används för att lura någon annan som straffrättsligt ansvar kommer ifråga.  Antalet identitetsstölder har ökat kraftigt de senaste åren och i takt med att tillvägagångssättet blivit allt vanligare har röster höjts om att förfarandet bör kriminaliseras. År 2012 beslutade regeringen att utse en särskild utredare med uppdrag att undersöka om det finns ett behov av att stärka det straffrättsliga skyddet för egendom. Under utredningens gång uppkom bland annat frågan om det finns skäl att kriminalisera olovlig användning av andra personers identitetsuppgifter. Den 18 december 2013 överlämnade Egendomsskyddsutredningen betänkandet Stärkt straffrättsligt skydd för egendom (SOU 2013:85) till regeringen. I betänkandet föreslås att olovlig användning av andra personers identitetsuppgifter, så kallad identitetsstöld, ska kriminaliseras.  Syftet med denna uppsats är att undersöka om en kriminalisering av identitetsstöld bör ske samt hur en sådan kriminalisering i så fall bör utformas. Undersökningen kommer att ta sin utgångspunkt i Egendomsskyddsutredningens betänkande SOU 2013:85 och de frågeställningar som uppstår med anledning av det lagförslag som utredningen lagt fram. Lagförslaget ger bland annat upphov till frågeställningar kring vilka situationer som ska omfattas av straffansvar och när brottet ska anses vara fullbordat. Genom att analysera utredningens förslag avser jag att undersöka vilka situationer som bör omfattas av straffansvar samt hur bestämmelsen bör utformas.