The identity of indiscernibles is the ontological principle which prescribes that there can be no separate objects which have all the properties in common. This means that, for example, there cannot be two chairs which are perfectly similar. The principle is today assumed to have few supporters, and this is believed to be largely due to easily accessible counterexamples which have been constructed by the opponents of the principle. At a closer examination of these counterexamples, it is possible to find inherent contradictions and shortcomings which have not been considered by the opponent and which in turn have the capacity to lead to absurdities. What makes the principle particularly interesting is that it has the potential to affect one's entire ontology and view of survival, depending on whether one adheres to the principle or not. The fact that there is not yet a preliminary or acceptable answer to whether the principle should be considered valid or invalid does not make the matter any less interesting. This work aims to visualize the arguments for and against the principle that are present in the discourse and to come up with an argument which argues in the direction of the principle's validity. Which will be described later in this essay, it can be argued that an adherence to the principle is compatible with a naturalistic view of reality, but that the opposite is not. / Principen om oskiljaktiga storheters identitet, vilket på engelska benämns som the identity of indiscernibles är den ontologiska princip vilken föreskriver att det inte kan finnas åtskilda objekt vilka har alla egenskaper gemensamt. Detta betyder att det till exempel inte kan finnas två stolar vilka är fullständigt likadana. Principen antas idag ha få anhängare och detta torde till stor del bero på lättillgängliga motexempel vilka har konstruerats av opponenterna till principen. Vid en närmare granskning av dessa motexempel går det dock att finna motsägelser och brister vilka inte har tagits hänsyn till av opponenten och vilka i sin tur har kapacitet att leda till absurditeter. Vilket gör principen särskilt intressant är att den har potential att påverka hela ens ontologi och syn på överlevnad beroende på om man försanthåller principen eller ej. Att det heller inte än existerar ett premilnärt eller godtagbart svar på huruvida principen bör ses som giltig eller ogiltig gör inte ärendet mindre intressant. Detta arbete syftar till att synliggöra de för och emot argument vilka finns närvarande i diskursen rörande principen samt att återge en argumentation vilken talar i riktning för principens giltighet. Vilket senare kommer att redogöras för i uppsatsen går det att argumentera för att ett försanthållande av principen är förenlig med en naturalistisk verklighetssyn men att det motsatta förhållandet inte är det.

No description available.