9 av 10 bränder där personer omkommer inträffar i bostäder, där. Personer i åldersgruppen 80 år eller äldre är överrepresenterade. Visionen för den svenska nationella strategin för att stärka brandskyddet för individen är att “ingen ska omkomma eller skadas allvarligt till följd av brand”. Delmålsättningen för visionen var att antalet omkomna och allvarligt skadade i bränder ska minska med en tredjedel mellan år 2010 och 2020. När individer bor i sina egna hem, så kallat ordinärt boende, förutsätter bygglagstiftningen att personer själva sätter sig i säkerhet i händelse av brand. Då detta är svårt för äldre med funktionshinder, har MSB har publicerat ett exempel på checklista för kommuner att använda som mall vid riskinventering hos brukare. Syftet med rapporten är att undersöka hur kommunal och privat hemtjänst arbetar med brandskyddsarbete. Men även om synen på brandskydd inom hemtjänsten är olika beroende på vart i landet respondenten är verksam och vilken arbetsform hen har. Metoden som valdes för arbetet var enkätstudie samt litteraturstudie. Enkäten delades upp i olika spår, beroende på om respondenten arbetade ute hos brukare eller inte arbetade ute hos brukare. Målet var att alla enhetschefer (chefer över hemtjänstgrupper) i Sverige skulle få förfrågan att delta i studien. Resultatet visar att majoriteten av respondenterna anser att brandskydd inte är hemtjänstens ansvarsområde. Det pekar även på att det var en skillnad på synen på brandskydd beroende på om respondenten arbetade ute hos brukare eller om hen inte gjorde det. Där respondenter som arbetade ute hos brukare i större utsträckning kontrollerade och jobbade med brukarnas brandskydd än de respondenter som inte arbetade ute hos brukare. Dock var antalet respondenter som arbetade ute hos brukare lägre än de som inte arbetade ute hos brukare. Den visar även att respondenternas syn på brandskydd skiljer sig geografiskt. Detta kunde utgöras av exempelvis användandet av en checklista för riksinventering med avseende på brandskydd, som användes mer frekvent inom vissa regioner än andra. De slutsatser som kan dras av arbetet är att ansvaret för de äldre som inte kan se efter sitt eget brandskydd inte är specificerat. Enligt lagen om skydd mot olyckor så är det den enskildes ansvar att se över sitt brandskydd om hen bor i ordinärt boende. Men om personen inte själv kan göra det, exempelvis på grund av demens eller funktionshinder så finns det ingen klar bild om vem som ska göra det. Socialtjänstlagen kan tolkas så att det är kommunernas ansvar att se över den äldre befolkningen inom kommunen. Dock specificeras brandskydd inte inom lagen. / 9 out of 10 fires in which people die occur in their homes, there. People in the age group 80 years or older are overrepresented in deaths caused by fire. The vision of the Swedish national strategy for strengthening fire protection for the individual is that "no one should die or be seriously injured as a result of fire". The sub-goal for the vision was that the number of fatalities and serious injuries in fires should decrease by one third between 2010 and 2020. When individuals live in their own homes, so-called ordinary housing, the building legislation presupposes that people themselves put themselves in safety in the event of a fire. As this is difficult for the elderly with disabilities, MSB has published an example of a checklist for municipalities to use as a template for risk inventory for individuals. The purpose of the report is to investigate how municipal and private home services work with fire protection work. But even if the view of fire protection in the home care service is different depending on where in the country the respondent is active and what form of work he has. The method chosen for the work was a questionnaire study and a literature study. The questionnaire was divided into different tracks, depending on whether the respondent worked out with users or did not work out with users. The goal was that all unit heads in Sweden would be asked to participate in the study.   The results show that the majority of the respondents believe that fire protection is not the home service's area of ​​responsibility. It also shows that there was a difference in the view of fire protection depending on whether the respondent worked out with patients or did not. Where respondents who worked out at users to a greater extent controlled and worked around the users' fire protection than the respondents who did not work out at users. However, the number of respondents who worked out at users was lower than those who did not work out at users. It also shows that the respondents' views on fire protection differ geographically. This could consist of, for example, the use of a checklist for national inventory with regard to fire protection, which was used more frequently in some regions than others.  The conclusions that can be drawn from the work are that the responsibility for the elderly who cannot look after their own fire protection is not specified. According to the law on protection against accidents, it is the individual's responsibility to review their fire protection if they live in ordinary housing. But if the person cannot do it himself, for example due to dementia or disability, there is no clear picture of who should do it. The Social Services Act may indicate that it is the municipalities' responsibility to review the elderly population within the municipality, but nothing is printed out exactly regarding fire protection.