Ända sedan Internets grundande har olika rörelser bildats som förespråkat attforskning ska göras fritt tillgängligt för att komma runt de juridiska, ekonomiska ochtekniska problem som kan uppstå vid offentliggörande av forskningsresultat. Därförhar EU instiftat ett ramprogram för forskning och innovation där 80 miljarder Euroska fördelas ut över sju år (2014-2020) med ändamålet att stärka forskning ochinnovation samt säkerhetsställa dess allmännytta. EU har beslutat attforskningsresultat ska göras öppet tillgängligt även om undantag kan få förekomma.Även i Sverige har open access ökat i betydelse och fått allt mer stöd från såvälfinansiärer som universitet och regeringen. Regeringen har konstaterat attforskningsresultat i form av forskningsdata och vetenskapliga publikationerfinansierade med offentliga medel ska göras öppet tillgängligt i största möjliga mån.Frågan är dock om aktörerna och lärosätena är redo för att implementera dennaförändring. Tidigare studier har visat att insamlandet och bevarandet avforskningsdata ofta är omgivet av otydliga regler och brist på övergripande struktur.Till exempel bereds inte arkiveringsfrågan tillräckligt mycket utrymme i sambandmed forskningsprojekt och mycket okunskap verkar råda där forskare tenderar attspara sitt material på plattformar som inte är arkivbeständiga. Detta riskerar göra attviktig information går förlorad för framtida forskning. Syftet är därför att undersökatillvaratagandet och tillgängliggörandet av lärosätenas forskningsmaterial.Studien har använt sig av semistrukturerade intervjuer över telefon. Sammantagethar 15 intervjuer utförs med olika svenska lärosäten samt med aktörer som haft olikauppdrag med att utreda implementeringen av öppet tillgängliggörande avforskningsdata och vetenskapliga publikationer.Sammanfattningsvis är resultatet att bristen på samordning, resurser, enhetligabegrepp, infrastruktur och riktlinjer om vad som ska bevaras för evigt, vad som kangallras, vad som kan tillgängliggöras och hur det ska gå till kopplas till ett störreinformationsförvaltningsproblem där att man ännu inte i tillräcklig grad kommitigång med arbetet med arkivering av forskningshandlingar i pappersformat ocharkiven ligger efter med den digitala hanteringen i brist på e-arkiv och infrastruktursamt övergripande direktiv om metadatastandarder och digital långtidsarkivering.Slutsatsen är att arkiven som har en avgörande roll med att uppfylla nuvarande ochkommande krav på öppna forskningsdata inte arbetar tillräckligt aktivt, inte ens medforskningsarkiveringsbiten. Mer resurser behövs för att komma igång medforskningsarkivering och för kompetensutveckling. Samtidigt måste även arkivariernasjälva ta ett större ansvar för att hålla sig uppdaterade om vad som händer nationelltoch internationellt.