Det finns många olika animatonstekniker och vanligtvis använder filmer och TV-serier bara en, men vissa blandar olika animationstekniker i olika utsträckning. Ett sådant verk är den första säsongen av TV-serien Arcane, som konstant blandar digital 2D- och3D-animation. Denna uppsats undersöker hur blandad animation påverkar bildberättandet, med fokus på hur en blandning av 2D- och 3D-animation kan användasför att gestalta karaktärspsykologi. Uppsatsen analyserar Arcane utifrån ett multimodalt perspektiv med syftet att få en djupare förståelse för animationsteknkernas egenskaper och samspel. Analysen visar att Arcane använder sina två aimationstekniker på många olika sätt i olika sammanhang, vilket skapar ett brett utbud av olika meningar. Vidare varierar animationstenikernas förekomst beroende på vilken karaktär en given scen kretsar kring. Genomgående i hela säsongen är att vid flera tillfällen används kontrasten mellan animationsteknikernas utseenden för att illustrera motsättningar mellan element animerade med olika tekniker. Slutsatsen som kan dras är att verk animerade med flera tekniker kan använda båda teknikernas unika egenskaper efter önskemål och behov. Dessutom kan verken använda kontrasten mellan två animationstekniker för att skapa ytterligare meningar. Alltså kan verk animerade med flera tekniker variera sitt visuella berättande mer och skapa fler olika meningar än verk animerade med bara en teknik.