No description available.

Bakgrund. En gyllene standard för att bestämma noggrannheten för intraorala scannrarexisterar inte. Intraorala scannrars prestanda som ges av olika leverantörer är inte fulltjämförbara. Det finns ett behov att standardisera och ta fram oberoende försöksupplägg för att kunna jämföra intraorala scannrar.Mål. Målet med studien var att beskriva och utvärdera en ny metod för att bestämmanoggrannheten av intraorala scannrar genom ett standardiserat in vitro testförsök och attanvända metoden för att beräkna noggrannheten på en kommersiell intraoral scanner.Material och metod. SP Sveriges tekniska forskningsinstitut definierade dimensionerna avett sfäriskt testobjekt. Sfären besprutades med titanoxid och skannades 12 gånger med enkommersiell intraoral scanner. Scanningarna utvärderades med två metoder. Manuell metod: sfärens diameter uppmättes 12 gånger i ett första mjukvaruprogram för varje scanning genom att justera ett tvärsnittsplan. Automatisk metod: 12 nominella diametrar beräknades från ett andra mjukvaruprogram. Noggrannheten beräknades för varje testmetod och jämfördes.Resultat. Referensmätning: den definierade diameter var 4,9991±0,0001mm. Manuell metod: riktigheten var 25μm och precisionen var 10μm. Medelprecisionen inom scanningar var 4μm. Automatisk metod: Riktigheten var 26μm och precisionen var 11μm. Alla testvärden uppvisade stark statistisk deviation från referensvärdet, men väl inom ett kliniskt acceptabelt intervall.Slutsatser. Inom den här in vitro-studiens begränsningar, kan den beskrivna,standardiserade metoden användas manuellt eller med den automatiska funktionen Fittingsphere för att beräkna noggrannheten för intraorala scannrar. Fler studier på mer komplexa objekt behöver utföras. Dessutom uppvisade den intraorala scannern (TRIOS) hög riktighet och precision, jämförbar eller bättre än traditionella avtrycksmetoder inom tandvården. / AbstractBackground. There is no gold standard for determining the accuracy of intraoral scanners. The performances of intraoral scanners given by different manufacturers are not fully comparable. There is a need for standardized and independent test setups to enable the comparison of intraoral scanners.Objectives. The study’s aims were to describe and evaluate a new method for determining the accuracy of any intraoral scanner by means of a standardized geometrical in vitro test and to use this method for determining the accuracy of a commercial intraoral scanner.Material and methods. The Technical Research Institute of Sweden defined the dimensions of a spherical test object. The sphere was spray-coated with TiO2 and scanned 12 times with a commercial intraoral scanner. The scans where evaluated using two methods. Manual method: The diameter of the sphere was measured 12 times for each scan in a software application by adjusting a cross-sectional plane. Automatic method: 12 nominal diameters were obtained with a software application. The accuracy was calculated for each test method and compared. Results. Reference measurement: The defined diameter was 4.9991±0.0001mm. Manual method: Trueness was 25 µm and precision was 10 µm. Mean precision within scans was 4 µm. Automatic method: Trueness was 26 µm and precision was 11 µm. All test values showed sharp significant deviations from the reference value but were well within range of clinical acceptance.Conclusions. Within the limitations of this in vitro study, the standardized in vitro test described can be used manually or with the automatic function Fitting Sphere for determining the accuracy of intraoral scanners. Further studies need to be performed on more complex objects. The commercial intraoral scanner (TRIOS) demonstrates a high level of trueness and precision which is comparable with or better than that shown with traditional impression methods.

Introduktion:Modellanalys har traditionellt gjorts på fysiska gipsmodeller. Idag finns ny teknik som möjliggör framställning av digitala modeller utan behov av konventionella avtryck. Syftet med den här studien är att undersöka tillförlitligheten hos digitala modeller framställda med en intraoral scanner, patientupplevelsen och olika tidsaspekter förenade med tekniken.Metod:På ett urval av 20 vuxna personer gjordes både konventionell avtryckstagning och en intraoral scanning (TRIOS, 3Shape) av bettet för framställning av gipsmodeller och digitala modeller. Den kliniska tidsåtgången mättes och personerna besvarade ett frågeformulär gällande sin upplevelse av metoderna. Fyra observatörer diagnostiserade bettrelationer och utförde ortodontiska mätningar på gipsmodeller med ett skjutmått och digitala modeller med OrthoAnalyzer Orthodontics (3Shape, Danmark). Tidsåtgången mättes för digital- respektive konventionell modellanalys. Statistiska analyser gjordes utifrån Paired samples t test, korstabeller och frekvensanalys.Resultat:Diagnostik av horisontella-, vertikala- och transversella bettrelationer på digitala modeller har hög tillförlitlighet. Få statistiskt signifikanta skillnader fanns för linjära mätningar på digitala modeller jämfört med gipsmodeller. För majoriteten av observatörerna tog digital modellanalys längre tid än konventionell modellanalys. Likaså var den kliniska tidsåtgången för intraoral scanning signifikant längre än för konventionell avtryckstagning och metoden prioriterades lägre av försökspersonerna.Konklusion:Digitala modeller framställda med en intraoral scanner är en tillförlitlig metod för ortodontisk diagnostik och terapiplanering. Tekniken har en rad fördelar och förbättras ständigt men dess acceptans för den enskilde klinikern blir i slutändan en kostnadsfråga. / Introduction:Model analysis has traditionally been carried out on physical plaster models. New technology allows the production of digital models without the need for conventional impressions. The purpose of this study was to evaluate the validity of digital models made with an intraoral scanner, patient experience and different time aspects associated with this technology.Methods:A sample of 20 adults was selected. Plaster models and digital models were obtained from conventional impressions and an intraoral scanning (TRIOS, 3Shape) respectively. The clinical time required for impression taking and intraoral scanning was recorded and the subjects were asked to answer a questionnaire regarding their experience of both methods. Four independent examiners diagnosed malocclusions and performed measurements with a digital caliper on plaster models and by using OrthoAnalyzer Orthodontics (3Shape, Denmark) for digital models. Time required for digital- and conventional model analysis respectively, was recorded. Statistical analysis was performed by using Paired samples t test, crosstabs and frequency analysis.Results:Diagnostics of horizontal-, vertical- and transversal malocclusions with digital models showed high validity. Few statistically significant differences were found for measurements made on digital models compared to direct measurements on plaster models. For a majority of the examiners, digital model analysis was more time consuming than conventional model analysis. Also, clinical time required for intraoral scanning was significantly greater than for conventional impression taking. The subjects preferred conventional impression taking.Conclusions:Digital models made with an intraoral scanner are a reliable method for orthodontic diagnostics and treatment planning. The technique has a number of advantages and is constantly improving but its acceptance depends ultimately on the cost-effectiveness ratio to the individual practitioner.