Syftet med följande studie var att beskriva interaktionella mönster i en familj med två barn som stammar. Familjen filmades sju gånger under måltidssituationer. Den teoretiska utgångspunkten är en etnometodologisk syn på deltagares egna metoder och praktiker att organisera sina gemensamma sociala aktiviteter. Studien använder Conversation Analysis (CA) som analysmetod för att undersöka interaktionella mönster i familjen. Studien har undersökt barns samtalsturer med stamningssekvenser, samt hur personer i samtalssituationen responderar på dessa i olika samtalskontexter och med vilka praktiker. Praktikerna som har belysts är upprepning, ifyllnad och inväntan. Upprepningar tycks kunna ha till funktion att uppnå förståelse. Ifyllnad förekommer vid stamningssekvenser där informationen är tillräcklig för att göra en ifyllnad. Inväntan förekommer vid stamningssekvenser där informationen inte är tillräcklig för att fylla i eller föreslå en tolkning. Studien visar även på topikstrukturens påverkan på responspraktiker, närmare bestämt bristen på respons på stammade turer som utgörförsök till ämnesbyte.