Cystisk fibros (CF) är en kronisk, ärftlig sjukdom, som framför allt drabbar lungorna och kan p.g.a. påverkan på dessa leda till för tidig död. I Sverige är ca 650 personer drabbade av cystisk fibros och det föds runt 20 barn med CF i Sverige varje år. CF beror på förekomst av en eller flera mutationer i genen för Cystic Fibrosis Transmembrane Conductance Regulator (CFTR), vilket leder till defekt CFTR och därmed till rubbad jontransport över cellmembranet. Det finns idag inget botemedel mot CF. Fram till nu har behandlingarna av CF riktats mot sjukdomens symtom. Det är därför viktigt att hitta ett läkemedel som i stället riktas mot den bakomliggande orsaken. Ivacaftor är ett sådant läkemedel. Syftet med detta arbete var att undersöka hur effektivt och säkert det nya läkemedlet ivacaftor är vid behandling av cystisk fibros. Ivacaftors effekt mättes som forcerad expiratorisk volym under den första sekunden (FEV1) och dess säkerhet avgjordes efter bedömning av rapporterade upplevda biverkningar, samt av fysiologiska och laborativa test. Arbetet utformades som en litteraturstudie och sökningar gjordes i databasen PubMed. Sökord som användes var ”cystic fibrosis AND ivacaftor”. Bland de erhållna publikationerna återfanns fyra som kunde ge svar på arbetets frågeställningar och som därför granskades noggrannare. Studierna visar ett samstämmigt resultat, nämligen att ivacaftor (75-250 mg) tycks vara ett säkert läkemedel, som är effektivt vad gäller FEV1,med förbättring upp till 12,6 procentenheter av förväntat FEV1 för patienter med cystisk fibros och G551D-mutationen, men att det inte tycks ha någon större effekt hos patienter med F508del-mutationen i CFTR-genen. Idag är ivacaftor godkänt i bl.a. USA för patienter från 6 års ålder och som har CF-diagnos och G551D-mutationen. Ytterligare studier borde genomföras på barn yngre än 6 år, då det borde vara av värde att sätta in ivacaftor tidigt för att begränsa sjukdomens åverkan på lungorna så tidigt som möjligt. Även studier huruvida ivacaftor förlänger medellivslängd samt om läkemedlet helt eller delvis kan fördröja en lungtransplantation är av intresse. Dessutom behövs det mer information angående hur ivacaftors effekt påverkas vid långtidsbehandling, samt om dess biverkningsprofil förändras då det används på en större grupp.

[pt] Por ser uma doença genética, resultado de uma mutação em um gene específico, que gera proteínas (CFTR) defeituosas, a Fibrose Cística é uma patologia difícil de ser tratada. Os custos para os tratamentos atualmente disponíveis são altos, sem os quais, porém, a gravidade da doença tende a crescer ainda mais. Por esse motivo, novos tratamentos farmacológicos vêm surgindo, como o Trikafta (marca registrada), uma combinação tripla de fármacos com ação sinérgica (elexacaftor, ivacaftor e tezacaftor). Porém, esse medicamento ainda não é disponível no Brasil e o acesso aos tratamentos, em geral, são onerosos. Sendo assim, este trabalho visa a síntese de compostos 1,2,3-triazóis, com possível atividade biológica frente a proteína CFTR, sugerida por ancoragem molecular. Este trabalho também visa selecionar as melhores moléculas quanto aos perfis farmacocinéticos e toxicológicos, avaliados por ferramentas computacionais como swissADME e VirtualToxLab, respectivamente. Dessa forma, a estratégia sintética para a obtenção dos compostos consiste em duas etapas sintéticas. A primeira, envolve a síntese da enaminona – (E)-3-(dimetilamino)acrilaldeido (3a-d) – por organocatálise, a partir de L-prolina e DMA-DMF (1,1-dimetoxi-N,N-dimetillmetanamina) (1). A segunda etapa inclui a reação de cicloadição 1,3-dipolar onpot entre as azidas (5a-h) e as enaminonas previamente obtidas. Assim, foi possível obter 1,2,3-triazóis 1,4-substituídos (6a-k), com rendimentos de 5 a 96 por cento. Dentre eles, a molécula 6k, N-(2-(1-(4-metoxifenil)-1H-1,2,3-triazol-4-carbonil)fenil)acetamida), destacou-se quanto aos perfis toxicológicos e também pelos resultados observados nos estudos de ancoragem molecular. Os espectros de RMN de 1H e 13C RMN confirmaram a obtenção das estruturas. / [en] Because it is a genetic disease, the result of a mutation in a specific gene, which generates defective proteins (CFTR), Cystic Fibrosis is a pathology that is difficult to be treated. The costs for currently available treatments are high, without which, however, the severity of the disease tends to increase even more. For this reason, new pharmacological treatments are emerging, such as Trikafta (trademark), a triple combination of drugs with synergistic action (elexacaftor, ivacaftor and tezacaftor). However, this drug is not yet available in Brazil and access to treatments, in general, is expensive. Therefore, this work aims at the synthesis of 1,2,3-triazole compounds, with possible biological activity against the CFTR protein, proposed by molecular anchoring. This work also aims to select the best molecules in terms of pharmacokinetic and toxicological profiles, evaluated by computational tools such as swissADME and VirtualToxpot, respectively. Thus, the synthetic strategy for obtaining the compounds consists of two synthetic steps. The first involves the synthesis of enaminone - (E)-3-(dimethylamino) acrylaldehyde (3a-d) - by organocatalysis, starting from L- proline and DMA-DMF (1,1-dimethoxy-N, N-dimethylmethanamine) (1). The second stage includes the 1,3-dipolar onpot cycloaddition reaction between the azides (5a-h) and the previously obtained enaminones. Thus, it was possible to obtain 1,4-substituted 1,2,3-triazoles (6a-k), with yields of 5 to 96 percent. Among them, the molecule 6k, N- (2- (1- (4-methoxyphenyl) -1H-1,2,3-triazol-4-carbonyl) phenyl) acetamide), stood out in terms of toxicological profiles and also by results observed in molecular anchorage studies. The 1H and 13C NMR NMR spectra confirmed the structures obtained.