I och med Islamiska Statens (IS) framfart och framgångsrika rekrytering har antalet människor som valt att lämna Sverige för att ansluta sig till terrororganisationen ökat drastiskt. Örebro kommun och Stockholms stad presenterade under 2015 olika strategier för återanpassning av de jihadister som återvänder till Sverige och i juni samma år presenterade regeringen, efter ett FN-direktiv, en utredning om särskilt straffansvar för resor i terrorismsyfte. Dessa händelser ledde till en livlig nationell debatt om hur jihadister bör hanteras när de återvänder till Sverige. Denna studie är en diskursanalys med utgångspunkter i Maarten Hajer diskursmetodologi och Michel Foucaults maktteori och syftet med studien är att undersöka samt analysera debatten kring hanteringen av återvändande jihadister i Sverige under 2015. Debatten är en del av den större rättssystemsdiskursen och studien visar att två sidor bildas i debatten, en som förespråkar striktare vedergällningsåtgärder och en sida som förespråkar återanpassning. Debatten är en diskursiv maktkamp mellan dessa två sidor och resulterar till slut i att vedergällningssidans juridiska och politiska ramar blir dominerande i debatten. I och med detta avgör vedergällningssidans aktörer vad som är accepterat och politiskt korrekt att uttrycka i frågan om hanteringen av återvändande jihadister i Sverige. Återanpassningens aktörer förändras då på så sätt att de tvingas förhålla sig till den dominerande ramen och dess språk.