Det omfattande vädersäkrandet och därmed nedgrävning av kabel i mellanspänningsnätet leder till förändrade nätegenskaper. Rapporten undersöker problematiken som uppstår för detektering av jordfel och vad man bör tänka på vid jordfelsinställningar i stora kabelnät. Det stora kapacitiva strömbidraget från kabel kontra luftledning medför ett större behov av utlokaliserad kompensering för att förhindra onödiga spänningsfall samt fasvridning av den kapacitiva strömmen i ledningarna. Fasvridningen av den kapacitiva strömmen i ledningarna ger upphov till ytterligare aktiva strömkomponenter vilket försvårar hanteringen av jordfel. Felströmmen som uppkommer vid ett jordfel får inte vara för stor för att möta kraven om spänningssättning av utsatt del. I ett stort kabelnät kan inte längre serieimpedansen i nollföljd ignoreras, till skillnad från ett luftledningsnät, och kommer därför att ha en inverkan på den nollföljdsspänning som används för detektering av fel. Rapporten visar på hur nollföljdsspänningen inte är densamma i hela nätet, något som antas när man använder sig av den äldre beräkningsmodellen. Då man ställer in jordfelsskydden behöver man ta hänsyn till alla nätets komponenters nollföljdsstorheter så att man får en väl representerad nollföljdsimpedans, eftersom denna bestämmer storleken på nollföljdsspänningen och nollföljdsströmmen. De felaktiga antagandena riskerar att leda till felinställda jordfelsskydd varpå detektering av fel riskeras.