I uppsatsen diskuteras kantiansk etik i förhållande till människor i svält och nöd. Fokus ligger på Kants andra formulering av det kategoriska imperativet som postulerar att människor är ändamål i sig själva och aldrig får användas som medel. Filosofer som Kant, O'Neill och Singer diskuteras alla i förhållande till kantiansk etik och ett universialistiskt perspektiv. Begrepp som plikt, moralitet, skada och omfång av etiken analyseras och resulterar i en kantiansk idé om ett moraliskt globalt ansvar gentemot andra människor och framför allt sådana i nöd och svält.