I denna uppsats undersöks klarspråk i praktiken vid en myndighet i Sverige. Uppsatsen grundar sig på Språklagens krav på att offentliga verksamheters kommunikation ska vara vårdad, enkel och begriplig. Utifrån några lokala klarspråksråd på Örebro kommun analyseras två texter för att avgöra om de aktuella klarspråksråden är synliga. Textmaterialet består av en broschyr och en rapport. Undersökningen kompletteras också med intervjuer med två medarbetare på Örebro kommun. Intervjuerna ger information om kommunens klarspråksverksamhet. Undersökningen visar att flera av de utvalda lokala klarspråksråden är synliga i texterna och att broschyren innehåller fler synliga råd än rapporten. De råd som texterna inte lyckas följa till hundra procent är använd aktiva verb, undvik ålderdomliga ord och till viss del använd du-tilltal. Intervjuerna visar att Örebro kommuns klarspråksverksamhet inte är problemfri. Ledningens bristande intresse och skribenternas okunskap om kommunens normerande dokument för klarspråk diskuteras som två av de bidragande orsakerna till verksamhetens problem.