Studiens syfte är att undersöka ungdomars sociala medieanvändande och hur dessa påverkar dem då de är online och offline. Det som studien fokuserar på är införlivande av tillhörighetskänslor, kollektiv självkänsla och bekräftelse via sociala medier hos informanterna. Det är en kvalitativ metod som används i form av semistrukturerade intervjuer. Resultatet analyseras och kopplas till tidigare forskning samt Richard Jenkins teori om social identitet vilken inkluderar begrepp som grupper, kategorisering, institutionalisering, habitualisation, identifikation, självbild och offentlig image. Även Berger och Luckmanns begrepp face-to-face interaktion och socialisationsprocess används i analysen samt begrepp som berör internetberoende. Det empiriska materialet analyseras enligt hermeneutiska principer, och visar på att alla informanterna tar del av sociala medier varje dag. Informanterna uttrycker att det är viktigt för dem att vara aktiva på sociala medier för att “hänga med” och ta del av vad andra gör, samt dela med sig av vad de själva gör. En enad ståndpunkt de har är att de inte kan tänka sig en vardag utan sociala medier. De anser att de som inte är aktiva på sociala medier är konstiga, samt att det finns en risk att dessa individer blir utanför. Informanterna anser att det är viktigt även för grupper bestående av nära vänner att ta del av sociala medier då det är via dessa som en stor del av kommunikationen sker. Våra slutsatser är bland andra att sociala medier är en stor del av informanternas vardagsliv, att de är viktiga för dem i och med att det är via dem som stor mängd bekräftelse erhålls samt att majoriteten individer i deras omgivning är aktiva användare och de vill känna tillhörighet till gruppen. Det tyder på att online och offline går hand i hand; det vill säga att det som händer online genomsyrar även livet då informanterna är offline.