Det europarättsliga statsstödet utgör en viktig del av konkurrenspolitiken inom Europeiska unionen (EU). Likaså är kontrollen av statsstödet av central betydelse för upprätthållandet av en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden. I takt med EU:s expansion har behovet av en effektiv kontroll ökat. Vid genomförandet av en stödåtgärd ska medlemslandet anmäla åtgärden till kommissionen, under förutsättning att uppställda rekvisit uppfylls enligt artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Vidare erfordras kommissionens godkännande av stödet innan medlemslandet kan verkställa åtgärden. Svårigheter kan dock uppkomma vid avgörandet huruvida en stödåtgärd uppfyller samtliga rekvisit och följaktligen omfattas av anmälningsplikten. I synnerhet kan komplikationer föreligga i de fall åtgärden omfattas av ett indirekt stöd, det vill säga när subventionen sker genom indirekt finansiering i form av exempelvis skatteåtgärder. Problemet är således att flertalet medlemsländer inte anmäler stödet, under antagandet att åtgärden inte omfattas av begreppet statsstöd. I två nyligen beslutade förhandsbesked av kommissionen, blev Fiat i Luxemburg samt Starbucks i Nederländerna föremål för återkrav på grund av genomförandet av stödåtgärder som inte ansågs förenliga med EU:s regler om statsstöd. Det olovliga statsstödet ska således i enlighet med kommissionens beslut återbetalas. De båda målen avser ett indirekt stöd i form av skatteåtgärder där kommissionen inte erhållit någon anmälan och således inte kunnat godkänna stödåtgärden innan den genomfördes. I kommissionens bedömning användes för första gången nya befogenheter avseende informationsinsamling, vilka infördes i samband med en modernisering av det statliga stödet. I uppsatsen redogörs för regleringen av det europarättsliga statsstödet för att undersöka om det krävs en precisering av regelverket, dessutom undersöks hur kommissionens kontroll kan bli mer effektiv ur ett ekonomiskt perspektiv. Slutsatsen i framställningen kommer följaktligen ge förslag på hur medlemsländernas medvetenhet om statsstödsreglerna kan förbättras, så att medlemsländerna på förhand kan erhålla vetskapen om klassificeringen av statsstöd. På det sättet kan kommissionen i ett tidigare skede få information om stödåtgärden, vilket sannolikt leder till en effektivisering avseende kommissionens kontroll ur ett ekonomiskt perspektiv.