Denna kvalitativa studie undersöker gymnasielärares inställning till begriplighet i engelskundervisning och bedömning utifrån styrdokumentens skrivning om uttal. Förhållningssätt till standarder och styrdokumentens framhållande av engelskämnets kommunikativa funktion diskuteras dels i ljuset av att engelskan har blivit ett kontaktspråk mellan talare vars modersmål inte är engelska, dels genom att fokusera på uttal generellt och på frågeintonation specifikt. Eftersom antalet icke infödda engelsktalande är vida fler än infödda och det är mycket svårt att nå upp till idealet att tala som en infödd, problematiserar forskare detta ideal, och framhåller strategier som effektiviserar kommunikation. Skolans styrdokument föreskriver en varierad internationell input och tydlig, ledig output. Därmed kan lärarens preferenser inverka på bedömningen av begriplighet så, att inföddlikt uttal ges högre betyg än uttal som färgats av elevens förstaspråk. Studien antyder att gymnasielärare som intervjuats föredrar ett inföddlikt uttal och att talängslan är ett problem. En mer pluralistisk syn på uttal skulle dels kunna sänka garden hos inlärare, dels förbereda dem på faktiska språksituationer och realistiska mål.