Syftet med denna studie är att undersöka hur högläsning bedrivs som lärandeform på grundsärskolan. Genom intervjuer och observationer har fem lärares inställning och arbetssätt gällande högläsning studerats. Studien visar på att lärarna är medvetna om högläsningens positiva effekter. De är även måna om att elevernas åsikter och personliga erfarenheter ska få ett visst utrymme, det framkommer också att lärarna arbetar med högläsningen på ett sätt som kan stärka elevernas självförtroende. Samtliga lärare betonar vikten av inlevelse för att främja lärandet vid högläsning. Kopplat till den litteratur vi tagit del av kan lärarnas arbetssätt främja elevernas förmåga att associera, tänka fritt och se samband. Genom detta kan även deras språkliga förmågor utvecklas samtidigt som de får känna att deras åsikter är av värde. I vissa fall fann vi dock att högläsningen kunde tillvaratas på ett ännu mer gynnsamt sätt; lärarna drog inte nytta av lärandeformens fulla potential. Vi fann emellertid att lärarna i övervägande fall gjorde väl grundade didaktiska val angående högläsning.