How can we learn to utilize the staff in special schools in a better way? Assistants belong to a professional group within the school system whose mandate is not specifically regulated by government regulations. Despite having a lower education than teachers, assistants are often the group who work with those students that have the greatest learning difficulties. The way in which assistants view their function within the educational system has been described in this study with a hermeneutical approach using interviews from four assistants employed in special schools. The results of this study describe two ways to work as an assistant; one where the assistant feels great participation in all aspects of the educational work and one where the assistant does not feel equally involved, but instead describes a feeling of isolation mostly in regards to teachers. The factors in the outcome of this study that seem important are collegial cooperation, responsibility and sense of community. Both the results of this study and previous research in this area show deficiencies in cooperation between the assistant and the teacher and assistants can get take too much responsibility for teaching. Inadequate information and too little common planning time for assistants and teachers are mentioned as concrete reasons for this. Some assistants feel that there are difficulties concerned with receiving acknowledgement as a profession.

Syftet med studien är att beskriva verksamma pedagogers upplevelser av framgångstrategier i arbetet med elever som både har utvecklingsstörning och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. För att försöka förstå pedagogernas upplevelser har det sociokulturella samt det relationella perspektivet använts som teoretisk ram. Studiens litteraturöversikt belyser perspektiv på funktionsnedsättningar samt framgångsstrategier med perspektiv på lärande och utveckling. Studien är kvalitativ med inspiration av fenomenologin. Med hjälp av intervjuer ville vi få kunskap om och beskriva vad pedagoger upplever som framgångsstrategier i arbetet med elever som både har utvecklingsstörning och neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Resultaten av studien visar sammanfattningsvis att den fysiska lärmiljön bör vara lugn, strukturerad, att eleverna har möjlighet till egna avskärmade platser eller rum samtidigt som det gemensamma utrymmet ger möjligheter till socialt samspel. Lärmiljön bör präglas av goda relationer, delaktighet samt arbetsglädje. Arbetssättet och undervisningen bör vara anpassad utifrån varje elevs förutsättningar. Användning av scheman och bildstöd, förberedelse, hög personaltäthet och att själv tillverka läromedel som är anpassade utifrån varje elevs behov upplever pedagogerna som framgångsstrategier. Studien visar att erfarna pedagoger som är kunniga och trygga i sin profession utvecklar lärmiljöer utifrån en genomtänkt syn på lärande där de sociokulturella och relationella perspektiven är tongivande. Att stärka elevens egna förutsättningar till lärande och socialt samspel upplever pedagogerna som utmaningar då de ser elevens hela livsperspektiv som en given utgångspunkt i sitt arbete. Studien kan bidra till att synliggöra pedagogers upplevelser av framgångsstrategier i arbetet med aktuell elevgrupp samt att bygga upp en bank av kollektivt minne kring möjliga framgångsstrategier.

Syftet med den här studien är att beskriva och analysera hur några lärare i grundsärskolan använder iPads i sin undervisning och vilket synsätt de har när det gäller att använda iPads i sin undervisning. Vi har använt oss av en kvalitativ metod för att få svar på våra frågeställningar. Studien bygger på nio observationer och intervjuer. Vi har analyserat resultatet utifrån det sociokulturella perspektivet Det sociokulturella perspektivet bygger på Vygotskijs utvecklingsteori att lärande sker tillsammans med andra. Det sammantagna resultatet visar att lärare i grundsärskolan använder sig utav iPads i sin undervisning. Lärare i grundsärskolan har en positiv inställning till användning av iPads i sin undervisning men lärare behöver mer kunskap för att utveckla sitt arbete med att arbeta med iPads i sin undervisning.

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka hur utredningar och bedömningar genomförs och på vilka grunder beslut om mottagande till grundsärskolan fattas. Antalet elever mottagna i grundsärskolan har under de senaste 10-15 åren ökat, invandringen har ökat och den medicinska forskningen har utvecklats. Detta har medfört att vi har fått nya elevgrupper i grundsärskolan. För att undersöka vårt syfte har vi genomfört intervjuer med rektorer/ särskolesamordnare i tre olika kommuner. Vi har sedan utifrån våra intervjuer jämfört dessa kommuners rutiner med de riktlinjer och rekommendationer som vi funnit. Därefter valde vi att fördjupa oss i en av dessa kommuner och intervjua de personer som i sin profession gör de bedömningar som ska/bör göras, pedagogisk, psykologisk, social och medicinsk bedömning, och som tillsammans ska klargöra om eleven är aktuell för att bli mottagen i grundsärskolan. Vi har i undersökningen kommit fram till att de rutiner som studiens kommuner har inför mottagande i grundsärskola ser olika ut och att de endast till viss del stämmer med de riktlinjer och rekommendationer som finns. Efter intervjuer med de professioner som genomför de bedömningar som ska ligga till grund för beslut om mottagande i grundsärskola, kan vi dra slutsatsen att samarbetet kring dessa bedömningar bör öka samt att flera informanter lyfter fram vikten av att bedömningen bör ske utifrån en helhetssyn av elevens förmågor.

I vårt examensarbete har vi undersökt hur specialpedagoger betraktar kognitiva hjälpmedel samt hur dessa används och i vilken utsträckning. Studien är baserad på kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna gjordes med tio specialpedagoger från tre olika särskolor. Svaren resulterade i fem huvudkategorier vilka sedan analyserades. Resultaten visar en positiv inställning till kognitiva hjälpmedel. Erfarenheter och behoven av kognitiva hjälpmedel styr användningen och utsträckningen av dessa. Slutsatsen visar att det finns många fördelar med kognitiva hjälpmedel och att även grundskolan kan ha användning av dessa i undervisningen.

Syftet med denna studie var att undersöka synen på kunskap, skolplikt och närvaro hos lärare och skolledare i grundsärskolan. Genom intervjuer på 6 olika skolor frågade vi 15 informanter om deras syn på skolplikt för elever i grundsärskolan och hur de ser på kunskapsinlärning och den nya läroplanen. Intervjuerna analyserades med utgångspunkt från studiens frågeställningar och likheter och skillnader söktes i datamaterialet. Resultatet av vår analys var temana: Elevernas närvaro, Lärares och skolledares syn på kunskap, Lärares och skolledares syn på skolplikt och närvaro och Lärares och skolledares syn på kunskap kopplat till deras syn på närvaro/frånvaro. Resultatet visade att alla informanterna var överens om att skolplikten är självklar och att grundsärskolan har blivit mer inriktad på kunskapsinlärning. Vi ville även undersöka hur rutiner kring frånvaroanmälan sköttes och hur en eventuell hög frånvaro följdes upp på de skolor vi besökte. Det resultat vi fick fram visade att det fanns många olika rutiner kring rapportering av frånvaro. Några av skolorna skötte sin rapportering via digitala system, andra skolor använde papper och penna. Alla skolor följde upp frånvaron i form av möte med vårdnadshavaren och elevhälsan och i de fall det ansågs behövas även med socialtjänsten. Vår studie visar att de flesta informanterna var av uppfattningen att det finns mycket kvar att arbeta med när det gäller synen på kunskap och inlärning hos omgivningen då informanterna som själva arbetar i grundsärskolan såg kunskap och inlärning som en självklarhet men de upplevde att omgivningen såg på grundsärskolan som mer omsorgsinriktad

Det finns en stor önskan hos elever att lära sig läsa. Detta är ofta en av de saker som kommer fram vid samtal med elever och föräldrar inför starten i grundsärskolan.    Syftet med studien är att undersöka hur, när och vad som kartläggs inom läsutveckling hos elever i grundsärskola. Det är en demokratisk rättighet, för alla elever, att få utveckla sin läsförmåga. Skolinspektionens kvalitetsgranskning, av grundsärskolan, visade att eleverna inte ges tillräckligt med förutsättningar för att utveckla sina kunskaper i ämnet svenska. Dessutom är uppföljningen av elevernas utveckling i svenska bristfällig. Inom grundskolan har man olika kartläggningsverktyg och uppföljningssystem av elevernas läsutveckling under skolåren, men hur gör pedagogerna inom grundsärskolan? Vår teoretiska grund vilar på Vygotskijs tankar att eleven kontinuerligt utvecklas mentalt, och därmed dess förmåga att tillgodogöra sig undervisningen. Vår studie innehåller en kvantitativ metod i form av webenkät. Respondenterna är pedagoger som samtliga arbetar inom grundsärskolan och undervisar i ämnet svenska. Resultatet visar att de flesta skolor saknar plan för kartläggning av elevers läsutveckling inom grundsärskolan. De flesta pedagoger kartlägger dock regelbundet med något verktyg, som varierar från skola till skola och från pedagog till pedagog.

No description available.

Syftet med denna uppsats är att öka kunskapen om idrottslärares arbetssätt med fokus på delaktighet för inkluderade grundsärskolelever i den kommunala grundskolan. En kvalitativ halvstrukturerad intervjuform har används med ett systematiskt urval av informanter baserat på grundsärskolelevers deltagande i undervisningen samt en spridning över flera kommuner. Resultatet visar att resurser i form av elevassistenter och specialgymnastik saknas i högstadiets idrott och hälsa, enligt lärarna, vilket leder till att en lyckad inkludering för alla grundsärskoleelever i undervisningen inte kan genomföras. Idrottslärarnas arbetssätt för att möjliggöra delaktighet uppgavs bestå av nivåanpassning av aktiviteter, olika aktiviteter att välja bland, fokus på struktur i undervisningen samt konkreta och upprepade instruktioner. Slutsatser är att förutsättningarna till delaktighet för grundsärskolelever i högstadiets idrottsundervisning är begränsad. Kommunens resurstilldelning till den enskilda skolan, anses enligt lärarna, avgöra om rätt förutsättningar kan ges till enskilda grundsärskoleelever och till de aktiva idrottslärarna. I och med detta läggs ett stort ansvar på idrottslärarna och deras kunskaper för att utföra inkluderande undervisning och möjliggöra delaktighet.

Studiens övergripande syfte är att på en skola, söka kunskap och undersöka hur pedagoger och rektorer med erfarenhet av samverkan mellan grundsärskola och grundskola, uppfattar denna samverkan. Ett delsyfte med studien är att kunna ta fram och bidra med ett underlag till skolans fortsatta utvecklingsarbete genom att påvisa vilka problem och utmaningar man ser i den aktuella skolkulturen. Arbetet utgår från en socialkonstruktivistisk ansats i den bemärkelsen att innebörden av inkludering och tillämpandet av inkludering är något som konstrueras. Utifrån mitt syfte valde jag att använda mig av en fallstudie som forskningsmetod. Som datainsamlingsmetoder användes kvalitativa forskningsintervjuer vilka var halvstrukturerade samt en enkätundersökning. Nio intervjuer genomfördes med deltagarna i skolans ”inkluderingsgrupp” medan enkätundersökningen riktade sig till skolans resterande pedagoger. Studiens resultat har analyserats fram genom en kvalitativ innehållsanalys där sex kategorier ( Gemensamma aktiviteter, En skola för alla, Ledningens roll, Delaktighet, Engagemang och vilja, Mål och policy ), analyserades fram utifrån studiens övergripande syfte. Därefter analyserades ytterligare fem kategorier fram ( Möten, Gemenskap och delaktighet, Sociala förmågor, Kunskapsutveckling, Olikhet som tillgång ), utifrån studiens frågeställningar. Enkätresultaten har grupperats och analyserats utifrån studiens frågeställningar och de teoretiska utgångspunkterna. Slutsatser som jag drar utifrån den här studien är att studiens deltagare ser att samverkan och dess innebörd varierar. Samverkan ses som något positivt som bl.a. kan leda till en högre grad av inkludering och en skola för alla. Det finns dock en del hinder och det kräver vissa förutsättningar. Lärares attityder, rektors betydelse, övergripande mål och policy och samarbete var några förutsättningar som sågs som betydelsefulla. Alla deltagare verkade dock se samverkan som något positivt. Rektorerna behöver dock vara aktivt delaktig samt leda och styra arbetet i en riktning som gör att samverkan kan utvecklas. En god idé kan vara att kartlägga skolans behov, problem, förutsättningar och hinder, som ett stöd för det fortsatta utvecklingsarbetet. Det behövs också tid och utrymme för personalen att utveckla samarbete i olika konstellationer.