I vårt examensarbete har vi undersökt hur specialpedagoger betraktar kognitiva hjälpmedel samt hur dessa används och i vilken utsträckning. Studien är baserad på kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna gjordes med tio specialpedagoger från tre olika särskolor. Svaren resulterade i fem huvudkategorier vilka sedan analyserades. Resultaten visar en positiv inställning till kognitiva hjälpmedel. Erfarenheter och behoven av kognitiva hjälpmedel styr användningen och utsträckningen av dessa. Slutsatsen visar att det finns många fördelar med kognitiva hjälpmedel och att även grundskolan kan ha användning av dessa i undervisningen.

Kognitiva nedsättningar drabbar individens förmåga att ta emot, bearbeta och integrera information i hjärnan. Detta leder till försämrade möjligheter i vardagen. Flera studier har visat att kognitiva hjälpmedel kan göra livet enklare för drabbade individer. Däremot finns det fortfarande ett behov av vidareutveckling. Målet med studien var att initialt undersöka vardagen för personer med kognitiva nedsättningar, för att sedan utveckla en mobilapplikation som ämnade stödja identifierade problemområden. Semistrukturerade intervjuer utfördes med 3 deltagare som arbetade som personal på ett boende och en dagverksamhet. Här framkom vilka problem kognitiva nedsättningar leder till, hur befintliga hjälpmedel används och bör förbättras, samt användningsområden och attityder kring mobiltelefoner och surfplattor. Den utvecklade applikationen stödjer utförandet av aktiviteter genom att erbjuda steg för steg-instruktioner av vardagssysslor och arbetsuppgifter. Studiens metod, brister med applikationen, samt möjligheter till vidareutveckling diskuteras.

Barn och ungdomar med kognitiva svårigheter kan uppleva aktivitetsbegränsningar och delaktighetsinskränkningar. Det finns ett flertal kognitiva hjälpmedel vilka kan hjälpa barn och ungdomar att känna självsäkerhet och få ökad kontroll i sin vardag. Arbetsterapeuten har en viktigt roll att möjliggöra en fungerande vardag, i detta arbete ingår bland annat utredning och förskrivning av hjälpmedel. Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter från initiering och genomförande av utredning för barn och ungdomar i behov av kognitivt stöd. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex legitimerade arbetsterapeuter verksamma inom Barn- och ungdomshabilitering i Västerbotten. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och resulterade i 3 huvudkategorier; Arbetsterapeutens uppdrag, Nätverket- en avgörande faktor samt Flexibilitet hos arbetsterapeuten skapar delaktighet under utredningen. Resultatet visar att den arbetsterapeutiska utredningen är en dynamisk process där arbetsterapeuten hela tiden anpassar sig själv med hänsyn till personen som utreds. Utifrån studiens resultat går det även dra slutsatsen att föräldrarnas roll i utredningen och implementeringen av kognitivt stöd har stor inverkan på utredningens kvalitet och för att barnen ska bli självständiga och trygga i användandet av sitt stöd.

Att leva med en funktionsnedsättning kan leda till minskad delaktighet och minskad självständighet. Barn med utvecklingsstörning är ofta i behov av att använda aktivitetsschema för att bli självständiga och öka deras delaktighet. Syftet med denna studie var att utveckla kunskap om användandet av aktivitetsscheman vid vardagsaktiviteter i träningsskolor. Telefonintervjuer genomfördes med totalt sex personer som arbetar på tre olika träningsskolor i Sverige. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras med följande två huvudkategorier, “Aktivitetsschema bidrar till trygghet, tydlighet och struktur över vardagsaktiviteter och tid ”och “Individ och situationsanpassade bilder bidrar till ökad självständighet och initiativförmåga”. I resultatet förklarar deltagarna att de använder aktivitetsschema i olika vardagliga situationer såsom toalettbesök, på- och avklädning samt lek. Tidigare forskning har undersökt effekterna av att använda aktivitetsschema i skolmiljö, något som överensstämmer med den effekt som deltagarna i föreliggande studie också beskriver. Däremot har författarna inte hittat någon tidigare forskning som har undersökt på vilket sätt aktivitetsschema används inom vardagsaktiviteter inom skolan, vilket gör att författarna anser att ytterligare forskning inom ämnet är nödvändigt.

No description available.

Ungdomar med ADHD kämpar inte bara med tonårsproblem utan har också kognitiva nedsättningar som kan påverka utförandet av vardagliga aktiviteter. Syftet med denna studie var att beskriva svenska arbetsterapeuters erfarenheter av kognitiva hjälpmedel som intervention för ungdomar med ADHD i åldern 13–18 år. Den metod som användes var av kvalitativ design där semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio arbetsterapeuter verksamma i norra Sverige. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera, koda och kategorisera insamlad data. I resultatet av analysen framkom vikten av ungdomens motivation och engagemang samt att stöd och samarbete med nätverket runt om var centralt för att interventioner med kognitiva hjälpmedel skulle lyckas. Arbetsterapeuten behövde skapa sig en bild av ungdomens situation och utveckla ett gott samarbetsklimat för att sedan genom små förändringar nå en fungerande vardag. Genom att använda kognitiva hjälpmedel i samband med strategier och rutiner kunde ungdomen få en ökad självständighet och delaktighet i dagliga aktiviteter. Slutsatser som kunde dras utifrån resultatet var att arbetsterapeuters arbete med ungdomar med ADHD är komplext och påverkas av flera olika komponenter. Enbart kognitiva hjälpmedel löser inte de utmaningar ungdomarna har i vardagen utan det behövs även inlärning av nya strategier och rutiner. / Adolescents with ADHD do not only struggle with teenage problems but they also have cognitive impairments which can affect the performance of daily activities. The aim of this study was to describe occupational therapists experiences of cognitive assistive technology as intervention for adolescents with ADHD between ages 13-18 years. As method a qualitative study with semi- structured interviews were conducted with ten occupational therapists working in northern Sweden. A qualitative content analysis was used to analyze, code and categorize collected data. The result of the analysis showed that the motivation and engagement of the adolescents, together with the support and teamwork within the surrounding network, were important and central aspects for interventions with cognitive assistive technology to be successful. The occupational therapist needed to create a picture of the adolescents situation and develop a cooperation to be able to with small changes reach a functioning everyday life. Through the use of cognitive assistive technology together with strategies and routines the adolescent was able to reach an increased independence and participation in daily activities. Conclusions that could be made from the result showed that occupational therapy work with adolescents with ADHD is complex and affected by multiple components. Cognitive assistive technology alone does not solve the everyday-challenges these adolescents meet as there is also need for learning of new strategies and routines.