Composite coatings have great potential due to the possibility to combine properties of two different materials in one coating. This way, new surface properties can be tailored and applied to any material's surface. Among different manufacturing routes, electrodeposition has the biggest potential in creating composite metal matrix coatings, especially nanocomposites. Nevertheless, there is a knowledge gap between the deposition of composite coatings in laboratory conditions, described in the literature, and those that are now in place on an industrial level. While micro-composites have been industrialised for about ten years, the production of Ni/SiC nanocomposite coatings by electroplating is still far from an industrial manufacturing floor. This is due to the lack of understanding of the mechanisms of nanoparticles codeposition leading to scattering results. The production of nanocomposite coatings is much more sensitive to the process parameters compared to microcomposite. The correlation between parameters and their influence on the codeposition are still not fully identified and understood. The codeposition models proposed in the literature are only valid in specific conditions, but composite depositions behave differently, or even opposite if some of the variables are modified. The main objective of this work is to identify the particle-current-electrocrystallization interactions in the production of Ni/SiC nanocomposites. A series of experiments are designed to isolate single variables and identify the controlling parameters of these interactions and their impact on the final properties. In this thesis, the effect of current density, type of current and particles size are identified as primary variables controlling the metal crystallisation and coatings properties. Among many parameters, a specific current waveform in pulse reverse mode proved to increase the codeposition rate effectively, doubling the content of nanoparticles compared to other techniques. Ultrasound assistance is also considered as stirring method when particles are suspended in the deposition bath to increase their stability and dispersion. The effect of Ultrasound on the particles codeposition and metal crystallisation is studied and compared to silent condition. Moreover, a surface treatment for the particle has been proven successful in making any particle to behave similarly in the Ni deposition bath. Furthermore, the codeposition rate doubled or tripled compared to untreated ones thanks to this treatment. Both ultrasonic agitation and surface treatment reduce the formation of aggregates, improving the particle dispersion and metal microstructure thus increasing the final hardness. The work proved the synergistic effect between particle and metal microstructure which affected the final properties of the coating. Therefore, when tailoring the composite coating to improve hardness, it is not only the amount of the particles that should be considered but also their influence on the electrocrystallisation process. / Kompositbeläggning har stort potential tack vare möjligheten att kombinera två material i samma ytskikt. På detta sätt kan nya ytegenskaper skräddarsys och appliceras på ett materials yta. Elektrodeposition är den tillverkningsmetod som har störst potential att uppnå kompositbeläggningar, i synnerhet nanokompositer. Ett kunskapsgap existerar mellan elektrodeposition under laboratorieförhållanden, som beskrivet i vetenskaplig litteratur, och hur processen går till i industriell miljö. Medan industriell tillämpning av mikrokompositer pågått ungefär tio år, så har produktion av Ni/SiC nanokompositbeläggningar fortfarande inte nått fabriksgolvet. Detta är en konsekvens av bristande förståelse kring mekanismer för samdeposition av nanopartiklar som leder till varierande resultat. Produktion av nanokompositbeläggningar är mycket mer känslig för processparametrar jämfört med mikrokompositer. Korrelationer mellan parametrar och dess inverkan på samdeposition är fortfarande inte fullt identifierade och förstådda. Modeller för samdeposition som föreslås i vetenskaplig litteratur är endast giltiga under särskilda förhållanden. Kompositdeposition kan uppvisa avvikande eller till och med motsatt beteende om variabler förändras. Huvudmålet med detta arbete är att identifiera interaktioner mellan partikel, ström och elektrokristallisering under tillverkning av Ni/SiC nanokompositer. En serie av experiment är utvecklade för att isolera variabler och identifiera de parametrarna som kontrollerar dessa interaktioner och dess inverkan på ytans egenskaper. I denna avhandling identifieras strömtäthet, typ av ström, och partiklars storlek som primära variabler som kontrollerar metallkristallisering och beläggningens egenskaper. Bland många parametrar, visades en specifik vågform på strömmen i omvänd pulsläge öka samdepositionen effektivt, ledande till en fördubbling av andelen nanopartiklar jämfört med andra tekniker. Ultraljud tillämpades som metod för omrörning av depositionsbadet för förbättrad stabilitet och fördelning. Effekten av ultraljud på samdepositionen av metallkristallisering studeras och jämfört med tyst tillstånd. Dessutom har en ytbehandling för partiklarna visats framgångsrik för att få godtyckliga partiklar att bete sig likt Ni i depositionsbadet. Detta ledde till att samdepositionens takt ökade med en faktor av två till tre jämfört med obehandlade partiklar. Både ultraljud och ytbehandling av partiklarna ledde till minskad aggregation vilket förbättrade fördelningen av partiklar och metallstruktur och därigenom ökad hårdhet. Arbetet bevisar synergieffekten mellan partiklar och metallstruktur vilket påverkar beläggningens slutliga egenskaper. Vid utveckling av nya ytbeläggningar ska därför inte bara mängden partiklar beaktas utan även dess interaktion med elektrokristalliseringsprocessen.