Adaptioner av romaner är idag mer förekommande än tidigare och efterfrågan på adaptioner av romaner som ännu inte har filmatiserats är större än någonsin. En vanlig fråga som ställs när det gäller adaptioner är hur väl filmatiseringen följer originalmaterialet. Denna fråga har diskuterats djupgående bland romanläsare och filmtittare samt kritiker och forskare ända sedan Shakespears tid. Mycket av den här kritiken och diskussionen fokuserar på hur väl adapterad filmen är efter romanen, att vissa element saknas eller att dessa element är mycket sämre än vad de är i romanen. Jag anser att denna syn på adaption är alldeles för ytlig. Whelehan, Cartmell (1999) och Sanders (2006) analyserar om hur adaption har använts i bl.a. film och text. De ger bilden av att adaption inte är ett ämne som talar om vad som är rätt eller fel, utan istället är en definitionsfråga av flera faktorer. I detta kandidatarbete har jag utfört en undersökning där jag hoppas kunna belysa problematiken som kan uppstå när en roman adapteras till en visuell gestaltning och på så sätt skapa förståelse för att adaptionsprocessen inte är så enkel som den ser ut att vara. I undersökningen adapteras The Wheel of Time: The Eye of the World till en framtidsmiljö, genom att hitta motsvarigheter mellan romanens värld och en framtidsmiljö och sedan skapa estetiska element utifrån romanens koncept av vad som anses vara trovärdigt. Resultatet är en serie konceptbilder som visar de element som har gestaltats från romanen. Jag finner att i slutändan är detta ett djupare ämne än vad jag först trodde att det var. Framtida undersökningar, där den som undersöker även har rollen som gestaltare, bör kompletteras med ytterligare en faktor, person. Detta är för att både utöka diskussionen, men framförallt för att observera och anteckna personen som både undersöker och gestaltar. / Novel adaptations have in the last half a century been more occuring than ever before. And novels that have yet not been adapted into film are more in demand than ever. A question often raised about adaptation, is whether how well it follows the original. Ever since Shakespear’s time, this question has frequently resulted in profound discussions by novelreaders and film viewers as well as critics and scholars. Usually the critique and discussions focus on whether how well the adaptation follows the original, some elements that is missing or how bad the adaptation is compared to the original. I think this view of adaptation is too superficial. Whelehan, Cartmell (1999) and Sanders (2006) have analyzed how adaptation has been used in film and text. They present adaptation as a subject that doesn’t tell right from wrong but instead is defined by several factors. In this bachelor thesis I have researched, I hope to illuminate the problems that can occur when a novel is adapted to a visual design and in so tell and understand that the adaptationprocess isn’t as simple as it seems. This thesis will adapt the novel The Wheel of Time: The Eye of the World into a futuristic environment, by finding counterparts between the world in the novel and a futuristic world. Then create aesthetic elements based on the novels’ concept of reality. The result is a series of conceptual images that shows the elements that have been designed from the novel. I found this research was more profound than I thought it was before. In future research, when the researcher also acts as the designer, I would recommend it to be accompanied by another person. This is for two reasons, first to widen the discussion range. Second, to observe and take notes of the person that acts both as the researcher and designer.