Matematikläromedel och matematiklärare spelar en stor roll i dagens matematikundervisning. Syftet med den här empiriska studien är att belysa hur två aktörer i matematikklassrummet, matematikläromedel och matematiklärare, främjar eleverna till att muntligt kommunicera matematik . För att uppnå syftet har det genomförts en kvantitativ läromedelsanalys där alla grundskolans förmågor har analyserats utefter förekomst i matematikläromedel och tre kvalitativa intervjuer med matematiklärare. Som hjälpmedel i analysen av resultatet har teorin för studien använts: kommunikation som mål och kommunikation som medel. Mål kan där ses i relation till kommunikationsförmågan, planering för matematikämnet och lärares kompentens rörande begreppet muntlig matematisk kommunikation. Kommunikation som medel innebär i denna studie matematikläromedel, konstellationer i klassrummet och lärarens undervisningsmoment för att uppmana eleverna till muntlig matematisk kommunikation. Resultatet från läromedelsanalysen indikerar att de utvalda matematikläromedlen främst innefattar uppgifter som utvecklar procedursförmågan. Kommunikationsförmågans existens är mindre än tio procent i bägge matematikläromedlen. Från intervjuerna med lärarna framkom det två intressanta slutsatser. Den första slutsatsen är att lärare har olika sätt att planera för matematikundervisningen med hänsyn till matematikläromedel. Den andra är komplexiteten med kommunikationsförmågan och hur det påverkar elevers möjlighet att muntlig kommunicera matematik i matematikklassrummet.