<p>Samhället förändras och moderniseras hela tiden. Det ställs allt högre krav på bättre kommunikation hos organisationer och institutioner i samhället. Samtidigt står konstmuseet kvar som evig institution och kommunicerar dåligt eller överhuvudtaget inte alls. Hur ska därför konstmuseer kommunicera med sina besökare för att förmedla kunskap om sina samlingar? Utifrån dessa frågor och funderingar har uppsatsens bakgrund växt fram.</p><p>Uppsatsen är en teoretisk litteraturstudie med syftet att undersöka hur forskare och yrkesmän anser att konstmuseer bör kommunicera med sina besökare, samt hur denna kommunikation ska översättas i praktiken. Syftet inbegriper även att undersöka hur dessa författare ser på makt och kunskap. Som teoretiskt perspektiv i uppsatsen används forskaren Eilean Hooper-Greenhills teorier kring museikommunikation. Hennes teorier influeras i sin tur av andras teorier kring makt, kunskap, kommunikation och lärande. Dessa teorier har även använts som teoretiskt perspektiv i uppsatsen. Resultaten har visat skilda syner på kommunikation och kunskap. Dock kan det överlag sägas att den kommunikation som författarna föreslår närmar sig kommunikationssynen där sändare och mottagare tillsammans skapar verkligheten. Författarna hävdar därför att konstmuseer måste ta hänsyn till vilka besökarna är, samt att de som individer skapar konstverkens betydelser. Författarna menar även utifrån sin kunskapssyn att konstmuseet innehar makt i utformandet av berättelserna och konstutställningarna. Därmed måste konstmuseet vara medvetet om den makt det har då det utformar sina utställningar. Analysen visar även att den kommunikation som de undersökta författarna förespråkar överlag liknar Hooper-Greenhills teorier om museikommunikation. Dock med ett undantag från en författare som argumenterar för den kommunikationsform som Hooper-Greenhill kritiserar.</p>

Samhället förändras och moderniseras hela tiden. Det ställs allt högre krav på bättre kommunikation hos organisationer och institutioner i samhället. Samtidigt står konstmuseet kvar som evig institution och kommunicerar dåligt eller överhuvudtaget inte alls. Hur ska därför konstmuseer kommunicera med sina besökare för att förmedla kunskap om sina samlingar? Utifrån dessa frågor och funderingar har uppsatsens bakgrund växt fram. Uppsatsen är en teoretisk litteraturstudie med syftet att undersöka hur forskare och yrkesmän anser att konstmuseer bör kommunicera med sina besökare, samt hur denna kommunikation ska översättas i praktiken. Syftet inbegriper även att undersöka hur dessa författare ser på makt och kunskap. Som teoretiskt perspektiv i uppsatsen används forskaren Eilean Hooper-Greenhills teorier kring museikommunikation. Hennes teorier influeras i sin tur av andras teorier kring makt, kunskap, kommunikation och lärande. Dessa teorier har även använts som teoretiskt perspektiv i uppsatsen. Resultaten har visat skilda syner på kommunikation och kunskap. Dock kan det överlag sägas att den kommunikation som författarna föreslår närmar sig kommunikationssynen där sändare och mottagare tillsammans skapar verkligheten. Författarna hävdar därför att konstmuseer måste ta hänsyn till vilka besökarna är, samt att de som individer skapar konstverkens betydelser. Författarna menar även utifrån sin kunskapssyn att konstmuseet innehar makt i utformandet av berättelserna och konstutställningarna. Därmed måste konstmuseet vara medvetet om den makt det har då det utformar sina utställningar. Analysen visar även att den kommunikation som de undersökta författarna förespråkar överlag liknar Hooper-Greenhills teorier om museikommunikation. Dock med ett undantag från en författare som argumenterar för den kommunikationsform som Hooper-Greenhill kritiserar.

Purpose - This thesis investigates how London art museums work to deconstruct heteronormative filters. The aim is to study how museums relate to LGBTQ content, and the influence of internal power structures. I have chosen to focus on the Victoria &amp; Albert Museum, the Wallace Collection, and the British Museum.  Method - To answer my questions, I interview eight individuals who work with LGBTQ content in museums. I am also doing some activity-based observations during several LGBT History month events. Analysis - The qualitative data collected through interviews and observations will be analyzed and presented in case studies. I apply an intersectional perspective, and a critical theoretical method, encompassing queer theory. Findings - The findings show that museums are slowly incorporating more LGBTQ content and perspectives. This may be due to changing social norms as well as a conscious effort to address various target audiences to diversify visitor demographics. The current focus is on visibility. Ideally, this will encourage updating terminol- ogy in databases and galleries, staff training, policies explicitly supporting LGBTQ content and LGBTQ staff, increased online presence, publications, and community co-creation, to name some aspects. Museums still think of LGBTQ interpretation as optional. People often work with these efforts in their spare time. Increasingly, the legacy of these events is being evaluated, as well as how museum terminology can become more inclusive. There are no coordinated efforts shared by the museums, but they often look to each other for inspiration.  Originality/value - Previous research on LGBTQ museum projects has not evaluated their legacy. There hasn't been any particular focus on LGBTQ perspectives in art museums. I am taking into account aspects of gender and queer theory, discussing the act of labelling as a means to exercise power through language. Paper type - Two years master's thesis in Archive, Library and Museum studies. / Syfte - Syftet med denna uppsats är att undersöka och jämföra de insatser som tre konstmuseum i London, Stor- britannien, gör för att dekonstruera heteronormativa filter. Målet är att observera hur olika museum jobbar med HBTQ som tema och innehåll. Jag studerar vem det är som initierar normkritiska projekt på museerna, samt de maktstrukturer som projekten anpassar sig efter. Metod - Jag intervjuar åtta individer som på olika sätt jobbar med HBTQ på museum. Därtill företar jag mig ett antal aktivitetsbaserade observationer. Analys - De kvalitativa data som insamlats genom intervjuer och observationer analyseras utifrån ett intersek- tionellt perspektiv. Teori och metod inspireras även av kritisk kulturteori samt queerteori. Resultat - Resultaten visar bland annat att samhälleliga förändringar och besökarfokus öppnar upp för HBTQ- teman på museer. Synlighet ligger för närvarande i fokus. Detta kan utvecklas till arbete med t.ex. normkritisk personalutbildning, uppdaterade museipolicydokument som inkluderar HBTQ-fokus och skyddar HBTQ- personal, mer inklusiva etiketter och databaser, samt medskapande i dialog med olika sociokulturella grupper.  Värde - Tidigare forskning fokuserar på teoretiska utgångspunkter, och har sällan utvärderat existerande HBTQ- museumprojekt. Konstmuseum och HBTQ har inte heller specifikt utvärderats utifrån ett normkri- tiskt/intersektionellt perspektiv som involverar kritisk teori och queerteoretiska aspekter. Typ av uppsats - Tvåårig masteruppsats inom Arkiv-, biblioteks-, samt musei- och kulturarvsvetenskap.