Bristen på familjehem och svårigheter med att rekrytera nya familjehem är idag ett aktuellt och omfattande problem. Familjehemsvården åsyftar att placera barn och unga som av olika skäl inte får sina behov tillgodosedda i sina biologiska hem. Socialtjänsten är ytterst ansvarig för handläggning och att säkerställa kvalitén på den familjehemsvård som bedrivs. Behovet av familjehem har ökat under de senaste åren medan socialtjänsten har svårt att rekrytera i samma takt, vilket i sin tur har lett till en ökad tillgång för privata företag att etablera sig på marknaden. Att samverka med privata aktörer i fråga om familjehemsvård har lett till utökat utbud av familjehem men även begränsad insyn i placeringar. Tidigare forskning väcker frågor om barnets bästa och socialsekreterarens roll i relation till den privatiserande marknaden som utvecklats samt den ökade efterfrågan av familjehem. Syftet med denna studie är därför att undersöka och jämföra socialtjänstens handläggning och socialsekreterares upplevelser i ärenden med kommunal respektive konsulentverksamhet inom familjehemsvården. Detta undersöks med en kvalitativ ansats, genom semistrukturerade intervjuer med tre socialsekreterare. Interpretativ fenomenologisk analys (IPA) har använts som analysmetod i studien där mönster och teman identifierats och analyserats vilket konstruerat resultaten för studien. Resultatet visade att handläggning för ärenden sker på samma sätt oavsett placeringsform men där förhållanden inom placeringar kan variera och påverka handläggningen. Vidare hur uppfattningarna om kvaliteten varierar.