Denna uppsats grundar sig i den teoretiska konflikten mellan den i Sverige gällande löftesprincipen och kontraktsprincipen som är den gällande principen i den internationella köplagen, United Nation Convention on Contracts for the International Sale of Goods, CISG. Uppsatsen tar avstamp i det faktum att de nordiska länderna har valt att inte ratificera den del i CISG som rör avtalsingående. Vi har utrett vilka praktiska konsekvenser dessa skillnader får och om det finns något behov för Sverige att ansluta sig till den del av CISG som behandlar avtalsingående. Uppsatsen består först av en litteraturbaserad del som redogör för de olika anbudsprinciperna, CISG och avslutningsvis innebörden av letter of intent och standardavtal i korthet. För att undersöka hur detta fungerar i praktiken har vi utöver studier av juridisk doktrin valt att intervjua anställda på Stora Enso. Vi har intervjuat tre personer, två av dessa har förhandlingserfarenhet på internationell nivå och den tredje arbetar som chefsjurist. Detta för att få en inblick i det löpande arbetet med internationella avtal ur både ett förhandlings- och juridiskt perspektiv. Att undersöka hur synen på anbudets bundenhet fungerar i praktiken vid internationell handel har varit avsikten med denna uppsats. Vi ämnade även utreda om det finns någon skillnad i den praktiska användningen av principerna samt vilken av dessa principer som utifrån vår undersökning verkar vara den mest gynnsamma för respektive part. Vi diskuterar de olika principerna i förhållande till varandra och utreder den praktiska tillämpningen av dessa. Utifrån vår analys har vi dragit slutsatserna att löftesprincipen är den princip som används mest i praktiken. Detta menar vi beror på vikten av goda relationer mellan parter vilka verkar upprätthålls genom tillit. Våra intervjuer har också visat att det verkar saknas intresse för att lösa meningsskiljaktigheter angående anbudets bundenhet och huruvida avtal föreligger med hjälp av formella tvistlösningsinstitut. Ett brutet förtroende "sanktioneras" istället av den "skadade" parten genom ett avbrutet samarbete alternativt genom kommersiella förhandlingar. Utifrån vår studie menar vi att båda parterna i en förhandling bäst gynnas av löftesprincipen då den lägger en juridisk grund för tillit. I vår slutliga rekommendation anser vi att Sverige inte bör ratificera CISG del 2 som behandlar avtalsingående då vi inte anser det effektivt att harmonisera med ett regelsystem som inte gynnar omsättningsintresset på samma sätt som löftesprincipen gör.