Bakgrund: Det finns många faktorer som är viktiga för att bygga upp och bibehålla ett starkt skelett. En belastande fysisk aktivitet, framförallt i ungdomsåren, har ett positivt samband med en ökad styrka i skelettet. Dock kan hög fysisk aktivitet kombinerat med en rad riskfaktorer istället leda till osteoporos och ökad risk för stressfrakturer. Stressfrakturer är vanligt bland idrottare och har sats i samband med riskfaktorer som ett lågt energiintag, många sprungna mil per vecka och ett lågt intag av kalcium och D-vitamin. Syfte: Syftet med studien var att undersöka energi- och näringsintaget hos idrottare som drabbats av stressfraktur samt vilken information de fått om kost vid träning. Metod: Totalt rekryterades sex personer varav fyra valde att fullfölja studien. Uppskattat energi och näringsintag undersöktes med hjälp av kosthistoriska intervjuer vilka sträckte sig en månad bakåt i tiden från intervjutillfället. Även information om en typisk matdag innan skadan samlades in genom en retrospektiv 24-h intervju. Alla intervjuer genomfördes 2-5 år efter skadetillfället. Insamlad data sammanställdes och analyserades i programmet Dietist XP. Resultat: Respondenterna hade ett rapporterat energiintag som låg i linje med det beräknade energibehovet både före och efter skadetillfället. De flesta näringsämnena var enligt det rapporterade intaget över eller precis under de rekommendationer som finns i Nordiska näringsrekommendationer. Det enda näringsämne där flertalet av respondenterna hade ett för lågt intag var D-vitamin. Från föreningarna gavs en mycket knapp information om kost för att optimera träningen och minska risken för skador. Slutsats: I denna studie täcktes beräknat energi- och näringsbehovet relativt väl hos fyra idrottare, både före och efter skadan, med undantag av D-vitamin. Ett lågt D-vitaminintag skulle kunna vara en bidragande orsak till idrottarnas stressfraktur. Kostinformationen från föreningarna till idrottarna var bristfällig. Informationen var otillräcklig för att kunna optimera prestationen och undvika skador orsakade av ett för lågt energi- och/eller näringsintag. Mer information och kunskap behöver spridas på detta område.