<p>Bakgrund: För hundra år sedan var döden en naturlig del av familjelivet. Det var accepterat och förstods av alla familjemedlemmar, barn fick se människor som åldrades och dog. Idag växer barn upp i en kultur där man undviker sörjandet och den oundvikliga döden (Willis, 2002). För bara några årtionden sedan frågade man sig om små barn faktiskt kunde sörja, idag frågar vi oss hur barn sörjer och hur vi vuxna kan förstå deras sorg (Dyregrov, 1999). Vuxna underskattar varaktigheten och djupet i barns reaktioner. Barn sörjer på olika sätt och sorgeprocessen är därmed olika för olika barn (Fahrman, 1993). Syfte: Syftet är att få en uppfattning om hur pedagoger i förskolan upplever att de är rustade på att bemöta barn i sorg, samt på vilket sätt de anger att de skulle hantera olika situationer beroende på vem i ett barns omgivning som mist sitt liv.Metod: Materialet som undersökningen bygger på är 79 stycken enkäter. Informanterna som deltog är mestadels barnskötare och förskollärare från olika förskolor i en mindre del av en kommun. Enkäterna bestod av ett antal påståenden där informanterna fick skatta sina åsikter på en fyrgradig skala, från stämmer helt till stämmer inte alls. De fick också svara på tre stycken fallbeskrivningar som berörde hur de skulle agera beroende på vem i barnets omgivning som mist livet. Svaren från enkäterna är både kvantitativa och kvalitativa. Den kvantitativa delen är bearbetad med hjälp av SPSS och den kvalitativa delen har vi gjort mer översiktlig genom att dela in den i mindre rubriker och därefter analyserat resultatet. Resultat: Vår slutsats är att de pedagoger som har erfarenhet av barn i sorg är de som upple-ver sig bäst rustade att hantera en situation när någon i barnets omgivning dött. För att hjälpa och stödja barn i sorg skulle pedagogerna samtala, använda estetiska ämnen, ta till sig kun-skap inom ämnet, hjälpa barnet att minnas den som gått bort, fortsätta med de dagliga ruti-nerna samt finnas till för barnet. Informanterna hanterar situationen olika beroende på vem i barnets omgivning som har dött. Är det t.ex. ett barn och hela dennes familj som t.ex. hastigt omkommit i en bilolycka skulle pedagogerna ha en minnesstund, varit mer lyhörda samt pra-tat och lyssnat på barnen i barngruppen. Att ta hjälp utifrån av kunnig personal som psykolog och specialpedagog var också något man skulle ta till för att lättare kunna hantera situationen.</p>

Bakgrund: För hundra år sedan var döden en naturlig del av familjelivet. Det var accepterat och förstods av alla familjemedlemmar, barn fick se människor som åldrades och dog. Idag växer barn upp i en kultur där man undviker sörjandet och den oundvikliga döden (Willis, 2002). För bara några årtionden sedan frågade man sig om små barn faktiskt kunde sörja, idag frågar vi oss hur barn sörjer och hur vi vuxna kan förstå deras sorg (Dyregrov, 1999). Vuxna underskattar varaktigheten och djupet i barns reaktioner. Barn sörjer på olika sätt och sorgeprocessen är därmed olika för olika barn (Fahrman, 1993). Syfte: Syftet är att få en uppfattning om hur pedagoger i förskolan upplever att de är rustade på att bemöta barn i sorg, samt på vilket sätt de anger att de skulle hantera olika situationer beroende på vem i ett barns omgivning som mist sitt liv.Metod: Materialet som undersökningen bygger på är 79 stycken enkäter. Informanterna som deltog är mestadels barnskötare och förskollärare från olika förskolor i en mindre del av en kommun. Enkäterna bestod av ett antal påståenden där informanterna fick skatta sina åsikter på en fyrgradig skala, från stämmer helt till stämmer inte alls. De fick också svara på tre stycken fallbeskrivningar som berörde hur de skulle agera beroende på vem i barnets omgivning som mist livet. Svaren från enkäterna är både kvantitativa och kvalitativa. Den kvantitativa delen är bearbetad med hjälp av SPSS och den kvalitativa delen har vi gjort mer översiktlig genom att dela in den i mindre rubriker och därefter analyserat resultatet. Resultat: Vår slutsats är att de pedagoger som har erfarenhet av barn i sorg är de som upple-ver sig bäst rustade att hantera en situation när någon i barnets omgivning dött. För att hjälpa och stödja barn i sorg skulle pedagogerna samtala, använda estetiska ämnen, ta till sig kun-skap inom ämnet, hjälpa barnet att minnas den som gått bort, fortsätta med de dagliga ruti-nerna samt finnas till för barnet. Informanterna hanterar situationen olika beroende på vem i barnets omgivning som har dött. Är det t.ex. ett barn och hela dennes familj som t.ex. hastigt omkommit i en bilolycka skulle pedagogerna ha en minnesstund, varit mer lyhörda samt pra-tat och lyssnat på barnen i barngruppen. Att ta hjälp utifrån av kunnig personal som psykolog och specialpedagog var också något man skulle ta till för att lättare kunna hantera situationen.